Journalist, socionom eller präst – Anna Karin Hammar var dragen till alla tre yrkena och har jobbat som reporter på Helsingborgs Dagblad och på ungdomsvårdsskola. Prästtankarna kom inte enbart hemifrån – släkten Hammar har varit präster i fyra generationer utan via en inspirerande lärare i religionskunskap.
– Han fick mig att tippa över mot prästeriet. Det viktiga med honom var att han lärde oss att försöka förstå andra religioner inifrån och gav sina elever en empatisk inställning till andra trosriktningar, säger Anna Karin Hammar medan hon sätter sig till rätta i fåtöljen i det lilla samtalsrummet i Stiftets hus i Uppsala.
Anna Karin Hammar tillbringade sina första sju år i en prästgård i Norra Rörum i Skåne, yngst med tre äldre bröder (av de fyra syskonen Hammar är tre präster varav en ärkebiskop emeritus). Hon berättar om en barndom med trygghet, om hur byn i sig själv kändes som ett hem.
Anna Karin Hammar växte upp i Örkelljunga, dit familjen senare flyttade. Hon gillade skolan och var särskilt bra på svenska. Efter gymnasiet blev det till slut ändå teologistudier i Lund. Under en period praktiserade hon också på Stadsmissionen i Göteborg. Att hon verkligen skulle bli präst var långt ifrån självklart.
– Jag var väldigt dragen till socionomyrket.
Men hon kände att ta steget att bli präst i en så patriarkal miljö som den egna familjetraditionen var stort. Beslutet växte fram efter hand, de kvinnliga förebilderna var få.
– Innan jag kom till Lund hade jag inte ens sett en kvinnlig präst. Caroline Krook, som då tjänstgjorde där, var den första jag mötte. Vi besökte fängelset i Malmö tillsammans.
En lokal kyrkorådsledamots stöd kom att betyda mycket för Anna Karin Hammars beslut att låta prästviga sig.
– Och så klart fick jag uppmuntran hemifrån. Fast samtidigt kände jag ju att jag kom från en patriarkal miljö.
Hon tog sin prästexamen 1975 och har sedan arbetat hela sitt liv inom kyrkan.
Anna Karin Hammar tjänstgjorde efter några år som studentpräst i Lund och var sedan direktor för avdelningen för Kvinnor i kyrka och samhälle vid Kyrkornas världsråd i Genève mellan 1986 och 1990.
Hon var ansvarig för internationella frågor i Lunds stift 1990–2000 med mycket samarbete med Sudan, Israel och Palestina.
– Engagemanget för Mellanöstern och Sudan har jag fortfarande kvar. Jag har alltid haft svårt att skilja mina privata engagemang från jobbet. Mitt arbete och liv flyter samman, säger Anna Karin Hammar.
Senare blev hon handläggare för ekumenik på kyrkokansliet i Uppsala. 2004 fick hon tjänsten som stiftsadjunkt för själavård och teologi i Uppsala stift. Efter en doktorsavhandling om dopet är hon också ledamot av Läronämnden i Svenska kyrkan.
Efter jobbet kopplar Anna Karin Hammar gärna av med en kopp chai medan hon i tankarna går igenom dagens händelser.
– Eller så tittar jag på Al-Jazira eller BBC World. Vill jag kasta loss på riktigt är det Animal Planet som gäller. Jag är nog en rätt tråkig person, säger hon eftertänksamt på sin mjuka skånska.
Anna Karin Hammar har på ett personligt plan upplevt de konflikter Svenska kyrkan dragits med i decennier, först den om kvinnliga präster, sedan den om homosexuellas plats i kyrkan. Vilka slutsatser har hon dragit?
– Tack vare det vi lärde oss om jämställdhet mellan kvinnor och män i samband med frågan om kvinnor som präster så blev det lättare att ta nästa steg. Det som handlar om samkönad kärlek fick då en smak av självklarhet.