Det är tisdag kväll på Norrlands nation. I alla fönster hänger rödskimrande adventsstjärnor som lyser upp, en skarp kontrast till det becksvarta vintermörkret utanför. I taket svajar en ensam discokula. Mitt i lokalen står flera stolar uppställda och framför scenen har ett elektriskt piano dragits fram. Här repeterar Norrlands nations kör, en studentkör grundad 1957 av Eric Ericsson.
Dirigenten Malin Strömdahl-Sherman, som till vardags studerar kördirigering vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, säger att det är en stor fördel att jobba med studenter:
– De är snabba i huvudet och kan arbeta fort. Man kan lita på att de klarar av att prestera under press. Den här perioden innebär en adrenalinrush för alla inblandade.
Efter att ha mjukat upp rösterna – ett måste för alla sångare – sjunger kören traditionella julvisor som Staffansvisan och Himlen hänger stjärnsvart. På repertoaren finns dock även mindre bekanta sånger som Behold that star och Kuttun Kantak.
Under repetitionen råder en koncentrerad stämning, men i pausen blir alla genast mer avslappnade, och körmedlemmarna pratar livligt med varandra. Vid bardisken serveras te, mackor och kakor. Hur mycket tid lägger sångarna på kören?
– Man lägger klart ner mer tid nu än vanligt, säger Hilde Bergman. Det är rep varje vecka och sen ska jag vara med på fyra konserter.
Hinner du med allt?
– Det blir lite stressigt, men det är det i och för sig ändå, säger Carl Näslund.
Måste man alltid vara med?
– På de stora konserterna förväntas man delta. Även om vi som kör är en grupp så är varje individ viktig, menar Ingrid Nilsson.
Efter pausen intar alla åter sina platser och repetitionen fortsätter. Stämmorna växer tillsammans, det ljusa blandas med det mörka och den massiva körklangen når ända upp till diskokulan, som plötsligt blänker till för en stund.
Uppsalas körliv sträcker sig emellertid långt utöver studentnationernas gränser. I Domkyrkans församling finns en blomstrande och traditionsrik körverksamhet och så här i storhelgstider råder där intensiv aktivitet.
– Det är mycket nu, förstås, berättar Margareta Raab, ledare för kyrkans barnkörer.
– Detta är en hektisk men samtidigt rolig tid.
På Luciadagen gav gosskören sin årliga luciakonsert, som i år hade 40-årsjubileum, och därefter gav flickkören två luciakonserter i Domkyrkan.
– Dessa är mycket populära och brukar vara utsålda, säger Margareta Raab.
Ett körframträdande behöver dock inte alltid bestå av anrika svenska julvisor. För Uppsala Vokalensemble är det i stället den ryska julen som står i centrum. I januari framför de Rysk Jul, ett program enbart bestående av traditionell rysk julmusik.
– Detta är vår största konsert, säger körens vice ordförande Pelle Sandhammar.
För flera av stadens körer har julens stora evenemang emellertid redan ägt rum.
– Vi har faktiskt redan haft vår julkonsert, så det är ganska lugnt nu, säger Jakob Piehl, ordförande i Allmänna Sången. Han berättar att kören repeterat ungefär halva hösten inför två konserter under adventshelgen, Jul på Slottet, och att man även gjort en del småframträdanden med delar av gruppen.
Orphei Drängar som leds av Cecilia Rydinger Alin har liksom Allmänna Sången odlat fram en egen form av ”julfirande”.
– Vi har ju inte någon julkonsert, säger Pär Sandberg, pressansvarig för OD, men vi har precis haft vår Caprice, ett över 50 år gammalt koncept där många av Sveriges största artister uppträtt.
Traditionella jul- och nyårskonserter, svenskt eller ryskt – oavsett genre står det i varje fall klart att otaliga körsångare ivrigt väntar på att få värma Uppsalaborna med sina glimrande klangvärldar.