Åsa af Geijerstam växte upp i ett rött radhus i lugna, trygga Norby, med engagerade föräldrar som alltid ställde upp för sina barn. Det bodde många barn i området och hon kunde springa över till kompisarna i strumplästen.
– I efterhand har jag förstått att det var en ganska segregerad miljö, säger Åsa af Geijerstam, som först gick Malmaskolan och sedan högstadiet i Eriksbergsskolan.
Tidigt blev körsång ett stort intresse, och är så än i dag. Hon började sjunga i Helga Trefaldighets flickkör under Per Erik Styfs ledning.
– Han fick mitt körintresse att växa, säger Åsa af Geijerstam, som i unga år även dansade balett, i Novasalen på Svamptorget. Hon sökte faktiskt in till en balettutbildning, men tycker i dag av många skäl att det var tur att hon inte kom in.
– Bland annat hade jag ju varit nästan pensionsmässig!
Efter högstadiet gick hon humanistisk linje på Katedralskolan, som hon hade hört hade en bra kör och många bra föreningar. Åsa af Geijerstam var under gymnasieåren engagerad ordförande i kulturföreningen Artis Amici, och deltog i ”rätt många” musikaler under Katharina Ehnmarks ledning.
Direkt efter gymnasiet började hon läsa på universitetet: lingvistik, sociologi och litteraturvetenskap.
– Jag läste sådant jag tyckte var kul. Det var många med mig som hoppade omkring och läste roliga kurser.
Sedan gjorde hon ett halvårs studieuppehåll som hon tillbringade på hotellet Schloss Elmau i närheten av den välbekanta skidorten Garmisch Partenkirschen i södra Tyskland.
– Jag var 22, jobbade på hotell, hade dirndlklänning på mig, städade rum och serverade. Dessutom lärde jag mig tyska. Det var en trevlig tid, med mycket fester, säger Åsa af Geijerstam.
När hon återvände till Uppsala fortsatte hon med lingvistiken. När hon så fick möjlighet att samarbeta med Caroline Liberg, i dag professor vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, blev studierna mer målinriktade och allvarligt syftande.
I samband med att Åsa af Geijerstam skrev sin D-uppsats togs hon med i ett forskningsprojekt som handlade om hur eleverna arbetar, läser och skriver i olika ämnen.
– Det kan till exempel vara så att eleverna skriver, men de förstår inte vad de skriver. Texten är långt borta från eleven, och det är kunskaper som kan vara viktiga för lärare, säger Åsa af Geijerstam, som efter sin utbildning började arbeta som lektor med lingvistikkompetens på lärarutbildningen vid Blåsenhus i Uppsala.
Hon trivs med sitt arbete, med studenterna och med de nya lokalerna.
– Det är ett fantastiskt jobb som jag älskar. Jag kan utveckla det jag vill med skolan, och även ägna mig åt egen forskning som handlar om läsförståelse och skrivutveckling. Det är en utmaning att få utveckla det närmare.
Körsång tar upp mycket av hennes lediga tid. Hon sjöng tidigare i Allmänna Sången, satt både i styrelsen och i vänföreningsstyrelsen, och fungerade ibland som presentatör vid konserter.
– I dag sjunger jag i Robert Sunds kammarkör och hoppar också in i andra körer till och från.
För ett par år sedan fick Åsa af Geijerstam ett rejält kvitto på att hennes studenter uppskattar hennes arbete: hon tilldelades det prestigefyllda Pedagogiska priset.
– Allra gladast är jag förstås över att det var studenterna själva som nominerade mig, säger Åsa af Geijerstam, som ibland tycker att medierna är orättvisa och negativa i sin rapportering av lärarutbildningen.
– Vi har en bra utbildning och såväl de som studerar som de som undervisar vill skapa en bra framtida skola med duktiga pedagoger, säger Åsa af Geijerstam innan hennes dag fortsätter med ett besök från Skolverket.
– Vi ska diskutera en kommande film om ämnesspråk som ska fungera som inspiration för lärare, säger hon entusiastiskt.