Familjen bodde i en liten tvåa, och hans pappa var järnvägsarbetare.
– Fast vi hade det fattigt minns jag min barndom som fantastisk, fylld av enorm kärlek och värme. Vi hade ingen telefon hemma, och tv fick vi först när jag var tolv, säger Karl G Lindström och berättar om laxfiske i Torne älv och kojbyggen i skogen. Han var också intesserad av musik och började spela trummor i ett popband som 15-åring.
– Bandet gick till riksfinal i en popbandstävling på 60-talet. Vi är tre generationer musikanter in familjen. Pappa spelade gammeldans med en trio och min farfar var också spelman.
När Karl G Lindström var tolv år sa han till sin pappa att han tänkte bli ekonom och jobba internationellt. Att en så ung mans framtidsplaner blir verklighet händer nog inte ofta. Efter studentexamen i Haparanda flyttade han 1969 till Stockholm för att börja på Handels.
– Det var en självklarhet att jag skulle plugga vidare, säger Karl G Lindström som också var bestämd på att han ville bo och arbeta i en storstad.
Och storstäder fick han sedan sitt lystmäte av. Han har bott och arbetat i bland annat Teheran, Nairobi och Amsterdam, och besökt ett stort antal länder världen över.
Efter Handels fick han tjänst som ekonom på Ericsson i Sverige. Det dröjde inte länge förrän cheferna lade märke till honom, och 1974 hamnade han i en fantastisk situation-
– Jag var 26 år, och man ville att jag skulle bli ekonomichef i Iran. Jag visste knappt var landet låg.
Han fick veta att det rörde sig om ett bolag med 800 anställda och han fick ett dygn på sig att bestämma sig. Det slutade med att han, hustrun och den nyfödde sonen flyttade till Teheran, där familjen bodde i fyra år. När den politiska situationen urartade lämnade familjen först, sedan han Iran, bara tre veckor före den iranska revolutionen. Därefter blev han internationell controller för Ericsson, och jobbade i Mellanöstern, Kuwait, Irak Saudiarabien och Holland.
1979 började han på mobilsidan, som Ericsson just startat..
– Egentligen är det fantastiskt. När jag kom arbetade två personer där, en chef och en sekreterare. I dag lever Ericsson på mobilerna, reflekterar Karl G Lindström, som sedan övergick till Nokia Data som ekonomidirektör.
Han reste mycket i jobbet, och bodde i Amsterdam i tre år. De sista åren som konsult för Sony Mobile hade han klippkort på flyget till Tokyo, Peking och USA. Han såg inte mycket mer än flygplatser, hotell och kontor:
– Ibland kom jag till insikt om att jag lika gärna hade kunnat vara i Säffle.
Så 1991 valde han att starta egen konsultfirma, och knöt till sig kunder som Sony Ericsson, Telia, Flextronics och Fujisu Norden. Några år senare kontaktades han av en headhunter från london som undrade om han visste något om olja? Eller Afrika?
– Ingenting, svarade jag, och veckan efter var jag i Kenya.
Där blev han ekonomidirektör i landets största företag Kenya Oil Company och i Kobil Petroleum. Familjen flyttade med, och de bodde flera år i Nairobi.
– Vi är stora Afrikavänner, säger Karl G Lindström, som 2004 startade företaget Quawater i Pretoria i Sydafrika som tillverkar billiga och praktiska vattenreningsverk till afrikanska byar. Därefter har bolag startats i bland annat England och Kenya.
Samtidigt fortsatte han att arbeta med olika problemföretag (bland annat Saab Automobile) för att få rätsida på ekonomi och förvaltning.
– Jag jobbar dag och natt med det jag tycker är roligast i världen, och är väl medveten om vilket privilegium det är. Jag är ingen ”care taker”, utan går in där det är bökigt och stökigt och lägger till rätta. Efter att ha sysslat med ett projekt i något år och problemen är lösta vill jag gå vidare, säger Karl G Lindström som just nu ”röjer” i en handfull medelstora företag.
Tillvägagångssättet är alltid detsamma. Han pratar med ledningsgrupp och personal och börjar nysta. Han använder personalen mycket, vill få dem intresserade och entusiastiska.
– Om alla börjar fråga sig om saker går att göra på ett annat sätt, snabbare eller smartare, blir det en väldig kraft sammantaget. Det gäller att få en hel organisation att tänka i de banorna.