Lär de yngsta inför skolan

- Hej då stumpan, vi ses i morgon, säger Rose-Marie Lundgren till femåriga Elvira Oretorp som är det sista barnet som lämnar Norrskenets förskola i Storvreta den här eftermiddagen. Här har Rose-Marie Lundgren arbetat sedan i januari, och hon älskar att gå till sitt jobb.

Lugnet sänker sig snart över förskolan, och vi slår oss ner på de små stolarna i ett av rummen. På väggarna hänger barnteckningar som sprakar av liv och fantasi.
Den där alldeles speciella doften av förskola dröjer kvar i rummet fastän alla barnen nu har gått hem. Sin egen barndom minns Rose-Marie Lundgren väl, och med "väldig glädje". Hon är född och uppvuxen i Uppsala.
- Vi bodde i Sala backe, som då var ett alldeles nytt bostadsområde när jag växte upp i början av 50-talet. Det var ett barnrikt område, så jag hade väldigt många jämnåriga kamrater.

Efter skolan utbildade sig Rose-Marie Lundgren först till sekreterare. Men hon kände snart att hon hellre ville jobba med människor. Det var ungefär i samma veva som hon kom in på en utbildning i tv- och radioteknik.
- Jag var jättelycklig och stolt över att ha kommit in. Men tyvärr visade det sig att det fanns för få sökande till kursen, så den ställdes helt enkelt in. Det var rena slumpen att jag blev förskollärare. Men det är här jag hör hemma, säger Rose-Marie Lundgren.

Hon har arbetat som förskollärare i 34 år. Men trots de många åren i yrket så glittrar hennes ögon när hon berättar om hur roligt och fantastiskt hennes jobb är, och vilket privilegium det är att få arbeta med barn.
- Jag får tillbaka så väldigt mycket, hela tiden. Det är kommentarer och tankar som lyfter mig som person. Allt detta ger mig en stark insikt i hur oerhört värdefulla och dyrbara våra barn är. Samtidigt har jag lärt mig att barn är inte "bara barn". Barn är individer, människor som har sin egen identitet, säger Rose-Marie Lundgren.

Hennes erfarenhet är att förskolläraryrket har fått högre status i dag än vad det hade när hon började jobba inom barnomsorgen - även om hon kan tycka att det har tagit lite väl lång tid. En annan stor, positiv förändring gäller föräldraengagemanget, säger hon.
- Där har det verkligen hänt jättemycket. Dagens föräldrar är välinformerade och välorienterade. De ställer mycket mer - och mycket bättre - krav. Förr brukade föräldrarna bara lämna barnen på morgonen och hämta dem på kvällen. Dagens föräldrar vill veta allt om när, var, hur och varför, skrattar Rose-Marie Lundgren. Hon tillägger för säkerhets skull:
- Som förskollärare tycker jag förstås att det är spännande och positivt.

Rose-Marie Lundgren har under sina år i yrket dessutom varit med om att uppleva en formlig teknikexplosion som även påverkat förskolorna.
- Jag minns alla diskussioner på 1980-talet som handlade om barns tv-tittande, sedan var det videovåldet, och nu senast tv-spel och datoranvändning. Allt det som debatteras i samhället debatteras förr eller senare också ute på förskolorna, reflekterar hon.

Rose-Marie Lundgren och hennes man har nyligen blivit stadsbor. I juli i år flyttade de från villan i Storvreta till en lägenhet inne i Uppsala.
- Det känns som om jag är inne i en ny epok av livet. Jag har inte bott i lägenhet sedan jag var riktigt ung, så det känns riktigt spännande. Vår hemmavarande dotter Sofia är förstås väldigt nöjd med flytten in till stan, säger Rose-Marie Lundgren.

För något år sedan fick hon vara med om att ett av hennes tidigare förskolebarn kom för att skola in sitt eget barn på förskolan.
- En dag kom en ny förälder för att skola in sitt barn. Och jag lovar att han inte trodde sina ögon när hans gamla "fröken" mötte honom i dörren.

Lär de yngsta inför skolan

Arbetet med barnen på förskolan i Storvreta ger Rose-Marie Lundgren mycket energi. I 34 har hon arbetat i yrket, och hon känner sig fortfarande priviligierad. Nu fyller hon 60 år.