Det sägs ibland att civilingenjörer är en yrkesgrupp som är ungefär lika spännande som bruna bönor. Men man behöver bara träffa dagens jubilar Marcus Lehto för att inse hur orättvist det påståendet är. Vi träffas i det pietetsfullt renoverade Gamla fängelset där han har sin dagliga gärning som projektledare på för etaget Knightec AB.
Marcus Lehto är född och uppväxt i Boden med två äldre bröder. Pappa var vvs-ingenjör och mamma lärare.
– Jag gjorde bara vad jag behövde i skolan, det som var ”good enough”. I stället la jag ner tid på sådant jag tyckte var kul.
Men när han började läsa till civilingenjör med inriktning på teknisk fysik vid universitetet blev studierna plötsligt roliga och stimulerande.
– Det var friare, och eftersom jag ser mig som en entreprenörsmänniska kändes det rätt för mig.
Att han valde att studera i Uppsala i stället för Luleå handlade mest om att han ville komma så långt hemifrån som möjligt. Den första tiden i Uppsala förknippar han än i dag med en stark frihetskänsla. Det var också här han träffade sin blivande hustru Maria.
Marcus Lehto gjorde militärtjänst vid Lv7 i Boden som kompanibefäl i 15 månader. Sedan jobbade han ett halvår i pappas VVS-firma innan han återupptog studierna i Uppsala.
Efter sin civilingenjörsexamen arbetade han som projektledare och utvecklingsingenjör på Silex Microsystems.
Men hans längtan efter att fördjupa sig och lära sig mer fick honom att återvända till universitetsvärlden. 2007 doktorerade han i mikrosystemteknik.
– Som nästan alla doktorer var jag arbetslös efteråt. Jag var pappaledig och undervisade en tid innan jag och en doktorskollega drog igång företaget Multusmems, som utvecklade pyttesmå ventiler avsedda att användas inom medicinteknik, säger Marcus Lehto.
Han utsågs till Årets innovator 2011 i Uppsala län. Efter några år som egenföretagare sökte han sig till konsultbranschen, och arbetar i dag med teknisk utveckling åt medicinföretag.
Musiken har alltid funnits i hans liv.
– Mina äldre bröder påverkade min smak. Jag var sju när jag lyssnade på Frank Zappa första gången. Han utlöste något starkt inom mig och har sedan dess varit min husgud – inte enbart för musiken utan också för hans sätt att utmana det amerikanska systemet, säger Marcus Lehto som ser fram emot en kommande konsert med sonen Dweezil Zappa som för arvet vidare.
Hårdrock är Marcus Lehtos grej, och han växte upp med bandet Kiss.
Av en slump kom han och några kamrater med samma hårdrockbackgrund över biljetter när bandet spelade på Friends arena i våras. Då hade de i flera år pratat om att ”göra något tillsammans”.^
– En konsert med Kiss är inte enbart en musikalisk upplevelse utan lika mycket en scenisk. Så efter konserten började vi leka med tanken att göra Kisscovers. Allt föll som på plats, och i augusti i år gjorde vi vår första spelning. Kiss är ett band som alla kan relatera till – på ett eller annat sätt.
Själv är han gitarrist och sångare i tributebandet som bär arbetsnamnet Love Guns. För att bättre kunna gestalta Kiss frontfigur Paul Stanley, ”The Starchild”, tog han sånglektioner i våras. I scenkostymen ingår givetvis ett par 7 tum höga platåskor.
– Bandet är verkligen någonting utanför comfort zone. Det är en utmaning att bjuda på sig själv. Artistsidan inom mig är något jag inte fått riktigt utlopp för ännu, säger Marcus Lehto som ska spela med bandet nästa gång i november.
Förutom bandet brinner han för löpning. Sedan i våras är han diplomerad löpcoach via Running Sweden och PT-school i Stockholm, och driver nu enskilda firman Uppsala löparcoach.
– Löpträning är något jag brinner för just nu. Jag får en kick av att coacha andra, av att se människor växa och utvecklas. Min mission och vision är att erbjuda individuell löpcoachning och hjälpa folk att nå sina mål utan att skada sig.
Just nu är han fokuserad på att sätta ihop Team Uppsala löparcoach.
– Det är fem personer som jag sponsrar med coachning under ett år, säger Marcus Lehto, som själv just i dagarna gjort personbästa på milen: 42 minuter.