Lever i varm relation till historien

På jobbet är hon begravd i 1700-talet, men på fritiden är det medeltiden som gäller. Slingrande vägar för oss hem till Nina Sjöbergs hus alldeles invid Skogstibble kyrka, där hon bott sedan 2006. Familjen har just återkommit från en veckas lajv, ett medeltida levande rollspel, i skogarna kring småländska Skillingaryd. På klädstrecket fladdrar nio linneskjortor.
– Det tog oss två dagar att packa upp och få alla kläder och filtar och tält torra. Vi hade hela hästsläpet fullt med prylar, säger Nina Sjöberg, medan vi slår oss ner vid kaffebordet på verandan.

Hon ägnar nästan all ledig tid åt medeltiden i en eller annan form, inte minst med att sy kläder. Familjens garderob med medeltida kläder är enorm, och symaskinen står oftast framme på bordet.
– Jag jobbar med 1700-talet och semestrar med medeltiden, sammanfattar hon. Familjen ger nämligen medeltida modevisningar på marknader över hela Sverige under sommaren, och arrangerar på sensommaren ett barnlajv i Skogstibble, komplett med orcher, alver och häxor.

– Det är roligt att hela familjen kan dela mitt medeltidsintresse, även om det ibland känns som om mina söner inte gör något annat än slåss med svärd, skojar Nina Sjöberg, som delar hästen Blixten med sin äldste son.

Som barn drömde hon om en egen häst när hon ”blev stor”, vilket i hennes fall innebar 38 år.
– Fast hästen får inte följa med på lajv. Hästar tycker inte om att orcher anfaller mitt i natten. Däremot är vi jättesugna på att börja tornerträning med honom.

Nina Sjöberg är född i Norrsundet utanför Gävle och fångades av sitt intresse redan som barn då hon läste Robin Hood: att sönerna är döpta till Richard och Robin är ingen slump. Och dottern Eowyn är förstås döpt efter karaktären i JRR Tolkiens Sagan om ringen.
Direkt efter gymnasiet flyttade Nina Sjöberg till Uppsala, där hon bland annat läste kyrkohistoria och historia.

I nästan samma entusiastiska ordalag som när hon talar om medeltiden berättar Nina Sjöberg om sitt jobb. Hon är anställd av riksdagen som huvudredaktör för utgivning av ståndsriksdagens handskrivna protokoll från 1700-talet. Protokollen började tryckas först 1809, och för att göra en bit av Sveriges historia komplett ska svårlästa 1700-talstexter transkriberas och ges ut i tryckt form med register och fotnoter.
– 1700- och 1800-talets handstilar skiljer sig mycket. Under 1700-talet var stavningen helt fri, vilket innebar att ett och samma ord kunde skrivas på många olika sätt. 1800-talsstavningen är inte lika intressant och rolig som 1700-talets. Ibland får man vara lite kreativ själv också, för att tolka texten.
– Jag har tre medarbetare, och vi bollar förslag med varandra.

Hon pendlar Skogstibble-Stockholm med bil och tåg sedan några år tillbaka. Jobbet i riksdagen fick hon 2004.
Senast halv sex på morgonen måste hon åka hemifrån på de slingrande vägarna.
– Jag hinner jobba en del på tåget, och tack vare datorn blev det möjligt för mig att gå upp till heltid igen. Men det kan bli knepigt ibland eftersom dagis inte öppnar förrän klockan sju.

Nina Sjöberg disputerade 2003 på avhandlingen Hustru och man i Birgittas uppenbarelser.
– Den har ett genusperspektiv på Birgittas uppenbarelser och handlar mycket om sex och samlevnad.

Hon föreläser då och då, både på medeltidsteman och i släktforskarsammanhang.
– Efter alla akademiska år är det roligt att träffa folk och prata med dem om allt från svårlästa handstilar till medeltida sex och samlevnad.