När Fredrik Mattsson och hans familj flyttade till Norby i somras slöts en cirkel. Huset är byggt av hans farfar, och både hans far och han själv växte upp där – liksom nu hans söner.
Vi träffas en varm höstdag, och några sena flox och andra gammaldags villaträdgårdsblommor lyser i starka färger. På den jättelika tomten står stora fruktträd som dignar under sin börda av äpplen.
– Vi bodde tidigare vid korsningen Vaksalagatan-Väderkvarnsgatan, men flyttade hit på grund av all trafik där. Vi har fått det mindre ytmässigt, men uppskattar lugnet, den stora tomten och närheten till barnens skola, säger Fredrik Mattsson.
Och förstås uppskattar han närheten till pappa Hans, som bor i husets bottenvåning – en känsla som är ömsesidig.
– Det är fantastiskt roligt att de har flyttat hit, säger Hans Mattsson och makar sig till rätta på sin rullator.
Det är inte första gången huset hyser ett tregenerationshushåll. När Fredrik Mattsson var liten bodde familjen på övervåningen medan farföräldrarna bodde på bottenvåningen. Han är inte ensam om att ha återvänt till sina barndomstrakter.
– Oväntat många klasskamrater har stannat kvar eller kommit tillbaks hit. Jag har kompisar med barn i samma klass som min äldste son.
Fredrik Mattsson gick Malma-, Eriksbergs- och Katedralskolan. På Katedralskolan engagerade han sig i många föreningar, däribland kulturföreningen Artis Amici, och skrev i skoltidningen Pegasen.
– Kanske var det då mitt skrivintresse väcktes, säger Fredrik Mattsson, som tidigt intresserade sig för teater, och drog igång teaterföreningen Thalia i fjärde klass, en förening som var livaktig tills klassen splittrades vid gymnasieövergången.
– Min första barndomsdröm var att ha kiosk och mustascher, vilket jag ju lyckats med till häften. Senare ville jag satsa på teater och hade naiva skådespelardrömmar upp i 20-årsåldern. Jag jobbar ju med improvisationsteater i dag, så det är ju bara det där med kiosken jag måste göra något åt.
Katarina Ehnmark, teaterlärare på Katte och eldsjälen bakom mängder av musikaler och historiska spel, har betytt mycket för honom.
– Tack vare henne fick jag medverka i de spel hon satte upp. Jag lärde känna folk som gick på teaterlinjen på Boland, och vi bildade en massa små teatergrupper på 90-talet, med Katarina Ehnmark som förenande länk.
Fredrik Mattsson läste litteraturvetenskap, historia och ämnet humanistisk vetenskap, ”en kombination av teori och praktik med mycket skrivande och coachande”:
– Lärare var bland andra Peter Englund och Ola Larsmo.
En annan tid han gärna minns är den ettåriga dramatikskrivarutbildningen vid Biskops Arnö.
– Det var jättekul och otroligt lärorikt. Och det kändes väldigt lyxigt att få bo på ön och sitta och skriva hela tiden.
Efter journalistutbildningen för akademiker började han som reporter på UNT 1997, och ett par år senare blev han chefredaktör för Ergo.
– Det kändes som världens dröm: en tidning som kommer ut ofta, med liten redaktion och stor läsekrets. Åren på Ergo var jätteroliga, säger Fredrik Mattsson som slutade 2005 och började på en informationsbyrå som var inriktad på utbildning i skrivande. När brodern Erik startade utbildningsföretaget Ordrum anslöt han sig till bolaget.
– Jag tycker det känns privilegierat att få jobba med honom, vi funkar jättebra ihop. Och eftersom han bor i Göteborg behöver vi inte nöta på varandra.
I dag jobbar Fredrik Mattsson på två arbetsplatser: Ordrum och Impra, även det ett kommunikationsutbildningsföretag. Hans arbetsdagar är omväxlande.
– Jag är ofta ute och föreläser hos uppdragsgivare som kommuner, företag och organisationer. På sistone har det varit mycket resande på kort tid, bland annat till Sundsvall, Lund och Göteborg. En annan vecka sitter jag och jobbar på kontoret härhemma.
Många framträdanden handlar om presentationsteknik. Fredrik Mattsson säger att en grundtes är att variera sig.
– Och det är viktigt att veta något om sin publik och anpassa sig efter den. Det är kul och spännande att nosa i olika branscher, möta lärare, läkare, revisorer sjuksköterskor, byggnadsarbetare och deras verklighet. Det kan till exempel handla om rollspel där en donationssköterska ska ge anhöriga ett dödsbud och sedan ta upp donationsfrågan. Folk är ofta förbluffade över hur väl rollspelen fungerar – som att gå in i en simulator. Då känns det att vi gör nytta.
På frågan om det finns någon yrkesgrupp som känns extra svårhanterlig svarar han efter en stunds tvekan att ”en del lärare kan vara rätt så knepiga” och utvecklar sedan försiktigt ämnet:
– Ibland blir de sina egna sämsta elever. Det är som att de resonerar att ”nu står inte jag i katedern, nu slipper jag ansvar och kan koppla av ”.