Larisa är född i industristaden Dnepropetrovsk i östra Ukraina, en stad där det bland annat byggdes raketdelar till rymdfärder. Hon växte upp med en syster och två idrottsinriktade föräldrar. Hennes mamma spelade basket på elitnivå och hennes pappa var cyklist och senare tränare. Båda arbetade som idrottslärare vid universitetet, där pappa senare blev rektor. Staden är ett känt idrottscentrum för många olika lag.
– Jag upplevde inget tryck att välja någon av mina föräldrars sporter.Tvärtom fick jag och min syster möjlighet att testa massor av olika sporter, säger Larisa som blev särskilt förtjust i löpning, och är det än i dag. Men det var när hon som åttaåring provade på badminton som hennes framtid avgjordes.
– Jag kände inom mig att det här är min grej, säger Larisa och flyttar snabbt och rutinerat en blomkruka utom räckhåll för sonen Olivers undersökande fingrar.
Efter några år började hon vinna, och sedan var hon ”alltid bäst”.
– Fast det var aldrig pengar eller prestige jag var ute efter. Badminton var helt enkelt ett starkt intresse och jag var hela tiden fokuserad på att bli bättre.
Hon började skolan redan som femåring, hade lätt för sig nästan hela tiden och hoppade över en klass vilket gjorde att hon bara var 16 år när hon började sina högskolestudier. Parallellt med civilingenjörsutbildningen med mastersdiplom fortsatte hon att spela badminton. Under fyra års tid tränade och spelade hon i Holland i tremånadersperioder. Ett par år innan OS i Peking inbjöds hon till ett internationellt badmintonläger i Saarbrucken i Tyskland.
– I Tyskland blev jag elitidrottare. Jag levde för min idrott, som en typisk idrottskvinna. I lägret deltog 18 personer från hela världen, folk som kom från fattiga idrottsländer som Ukraina. Jag spelade badminton på heltid i 2,5 år och rankades bland de 20 främsta i världen..
Målet var att ta alla deltagare till OS, och så blev det också: Larisa spelade för Ukraina i OS i Peking. Experimentet med det internationella lägret visade sig dock för dyrt så det upprepades inte.
– Kina var fantastiskt, men jag hade alldeles för lite tid åt att se mig omkring. Tillsammans med en kompis reste jag i alla fall runt i landet i två dagar.
Under åren i Tyskland träffade hon den svenske tränaren Per Henrik Croona (som i dag leder danska badmintonlandslaget), och efter OS fick hon en inbjudan att komma till Sverige och spela.
– Jag hade aldrig varit här, men skrev kontrakt för ett år och kom till Uppsala och Fyrisfjädern år 2008, säger Larisa som genast kände sig hemma i Uppsalaklubben. Eftersom hennes lägenhet här inte var färdigställd än bodde hon första tiden hos badmintonkollegan Anastasia Kudinova från Ryssland. Och det var på ett födelsedagskalas för kollegans pojkvän som hon träffade sin blivande sambo Daniel - bara någon vecka efter att hon kommit till Sverige.
– Det var en ren slump. Jag hade hjälpt till att fixa festen, och vi började prata. Vi klickade direkt, säger Larisa som hade samma flyt på arbetsmarknaden som på badmintonbanan. Via kontakterna i Fyrisfjädern fick hon provjobba vid redovisningsbyrån Decanja AB i Uppsala, och i januari i år erbjöds hon fast jobb som redovisningsekonom där.
Men för tillfället är både idrotten och jobbet i bakgrunden. Centrum i hennes liv just nu är sju månader gamle sonen Oliver, ett kvicksilver med ett bedårande leende. Hon ska vara föräldraledig med honom fram till augusti då sambon tar över.
– Det känns som om en del av livet är avklarat nu. Jag är nöjd med att ha spelat badminton på hög nivå, och tänker fortsätta med det kommande säsong, fast inte på internationell nivå. Nu börjar ett nytt kapitel i tillvaron. Jag är väldigt nöjd med allt som händer just nu, säger Larisa Griga.
Inte minst njuter hon av att kunna resa enbart för nöjes skull; hela familjen besökte nyligen USA i tre veckor. Under idrottskarriären reste hon ”hur mycket som helst”, men hann inte se särskilt mycket av de länder hon besökte. Och fortfarande har hon kvar ett av barndomens stora glädjeämnen: att titta på tecknad film, speciellt Disneyfilmer.
– Jag hänger fortfarande med och kollar på de nya när de kommer, skrattar hon.