Hemma hos Bengt Nygård på Sturegatan strömmar marssolen in genom fönstren. Här har han bott sedan 1927, (med undantag från perioder då han forskat utomlands) då huset stod färdigt och hans föräldrar flyttade in.
– Jag brukar säga att jag är född på den ena sidan Ringgatan och kommer att dö på den andra, säger han och ler.
Han gick småskolan i Seminariet, där hans pappa var lärare.
– Han var en mycket intresserad pedagog och ville att jag också skulle bli lärare, men jag hade andra planer.
Bengt Nygård ägnade idrotten en stor del av sin fritid. Han sysslade med handboll och allmän idrott, åkte skidor och långfärdsskridskor som han själv tillverkat.
– Och en professorskollega något äldre än jag och mycket mer känd, Jerker Porath, och jag tävlade under gymnasieåren om att vinna i stavhopp.
Under gymnasietiden på Katedralskolan engagerade han sig i skolans matematisk-naturvetenskapliga förening. Eftersom världskriget hindrade resor utomlands passade han i stället på att skaffa sig praktik.
I tredje ring praktiserade han en sommar på The Svedberg-institutet här i Uppsala.
– Det var en fantastisk upplevelse, och jag blev inställd på att själv bli kemist. Sommaren efter praktiserade jag vid Rönnskärsverken i Boliden. Jag jobbade med kemisk analys av produkterna och lärde mig oerhört mycket som jag senare hade stor nytta av inom kemin, säger Bengt Nygård som också sommarjobbade på företaget Nitroglycerin AB där man tillverkade sprängämnen.
Han gjorde lumpen inom marinen och specialutbildades på sprängämnen. Under en period låg han till sjöss med kryssaren Gotland utmed Östersjöns stränder.
Och när han började läsa vid universitet så blev det kemi. Efter sin fil mag-examen fick han ett stipendium för studier vid universitetet i Bonn.
– Tyskland och inte minst Tjeckoslovakien var länder som låg i forskningens framkant inom mitt forskningsområde på den tiden. Jag fick mycket inspiration i min forskning därifrån. Tjeckoslovakien räknar jag som mitt andra hemland, säger Bengt Nygård, som strålar av förtjusning när han får höra att UNT-fotograf Hasanovic är född där.
1955 fick han anställning som kemist vid Pharmacia. Parallellt skrev han på sin doktorsavhandling. Kontakterna utomlands ledde till att han kunde disputera:
– Det ledde fram till en sen doktorsavhandling i kemi, fast kanske bra i alla fall, säger han underfundigt.
Han blev docent 1967, och lämnade några år senare Pharmacia.
– Jag gick en för den tiden ovanlig väg, från industrin till universitetet, även om jag i och för sig tyckte att industriforskning var intressant. Institutionen låg i Kemikum i Engelska parken, och jag fick ett helt nytt kontaktnät, säger Bengt Nygård som slutade som professor i analytisk kemi i Uppsala 1989.
Han ler åter sitt varma leende när han minns alla de doktorander i kemi som han handlett under åren.
– Det har varit så roligt och givande. Och en och annan har dessutom ställt upp som barnvakt när våra egna barn var små, säger han med glimten i ögat.
Hustru Gun träffade han första gången 1949, i samband med en fest hos gemensamma vänner i Uppsala. Hon var 18, han 26, och den gången var åldersskillnaden för stor. Men de återsågs några år senare, och då klickade det mellan dem.
I dag är han engagerad i en grupp som arbetar med en kommande minnesutställning för operasångaren Set Svanholm år 2014 i Västerås. Hans militärhistoriska intresse får sitt utlopp inom en militärhistorisk förening som ger ut tidskriften Pennan och svärdet.
– Jag är särskilt intresserad av andra världskriget, kanske för att jag själv upplevde den tiden, säger Bengt Nygård.
Han tror att det ständiga, stora intresset för nazitiden och andra världskriget bland annat kan bero på att det ständigt dyker upp ny dokumentation ur tidigare stängda arkiv.
Han var fem år när han fick sitt första modelltåg, som drogs upp med skruvnyckel. Det blev början till en livslång kärlek till tåg. I många år hade han en stor modelljärnväg som i dag finns nerpackad i källaren. Men i tv-rummet kan han njuta av modelltåget Paris-Orientexpressen, komplett med alla vagnar.
Sin 90-årsdag ser han fram mot:
– Att man har klarat sig genom hela livet så hemskt länge är väl värt att fira. Därför blir det öppet hus dagen innan födelsedagen.