– Jag ska arbeta kvar två dagar i veckan med barn med läppkäkgomspalt.
Lilian Stålhammar är född och uppväxt på en bondgård med kor och hästar i Dalasjö utanför Vilhemina med fem syskon.
– Vad gör man på landet om inte läser? frågar hon retoriskt, medan vi slår oss ner i en ledig sal i förskolan Botulv.
– Jag lånade mycket böcker på skolbiblioteket och pappa köpte också böcker åt oss, säger Lilian Stålhammar, som också var intresserad av gymnastik och idrott – och naturligtvis skidåkning.
Efter de första skolåren i Dalasjö skola fortsatte hon i gymnasiet i Vilhelmina, dit hon åkte skolskjuts den en och en halv mil långa vägen.
Lilian Stålhammars storasyster var den första i byn som läste i Uppsala, och några år senare, 1967, flyttade hon själv till stan.
– Jag var inte säker på vad jag ville bli, och började med att läsa franska. Sedan tog jag en fil. kand i fonetik, pedagogik och konsthistoria, säger Lilian Stålhammar som därefter upptäckte det förhållandevis nya logopedyrket.
– Det innehöll både röst, tal och språk, och jag minns att jag tänkte: ”Oj, så underbart. Det där passar mig ju perfekt”.
Lilian Stålhammar kom in på den nystartade logopedutbildningen i Stockholm, och har sedan dess ägnat sitt yrkesliv åt att arbeta med barn med språkstörningar av olika slag för att ge dem en bra start i livet.
Som färdig logoped 1971 arbetade hon först med rörelsehindrade barn i Stockholm, och sedan vid ett Röda kors-hem för barn som opererats för läppkäkgomspalt.
När familjen flyttade till Uppsala 1978 fortsatte Lilian Stålhammar som logoped vid Akademiska sjukhuset, där hon arbetade med barn med mycket sen språkutveckling eller stamning.
– Det var då jag insåg att det behövdes ett helhetsomhändertagande av barnen, med många olika professioner inblandade, pedagoger, psykologer och logopeder. Det ledde till ett intressant och givande samarbete mellan kommun och landsting, och det som först var ett projekt permanentades sedan.
Så för 25 år sedan startade språkförskolan Botulv, som fortfarande är Uppsalas enda språkförskola.
Lilian Stålhammar beskriver Botulv som en ”utredningsförskola” som bygger på teamarbete mellan olika professioner.
– Man vill ju komma in med insatster så tidigt som möjligt. Det är en vinst för oss alla att barnen får hjälp tidigt.
Barnen på Botulv är mellan tre och fyra år, och kommer hit på remiss av logopedmottagningen.
– Det handlar om barn med avvikande språkutveckling. Kanske är de sena i sin språkutveckling, kanske har de inget aktivt tal, eller ett svårförståeligt tal. Språkstörningar kan se ut på så många sätt. Ingen språkstörning är den andra lik. 2–3 procent av alla barn följer inte ett normalt språkmönster, säger Lilian Stålhammar.
I dag finns det ett 40-tal språkförskolor i Sverige, men Botulv är fortfarande Uppsalas enda.
På sin fritid sjunger Lilian Stålhammar i Landstingskören.
– Det har jag gjort i 15 år, och uppskattar den trevliga, sociala gemenskapen. Lika länge har jag varit med i en bokcirkel.
Att få vistas i skog och mark, och att plocka bär och svamp är också viktigt för henne. Lilian Stålhammar tycker också om att vandra i fjällen, i sina gamla hemtrakter i södra Lappland.
– Vi är fyra systrar och vi har gjort det till en tradition att fjällvandra tillsammans en gång varje år.