En tvär, omöjlig historielärarinna och en serietidningskaraktär – så ser de båda udda komponenterna ut som väckte Björn Vesterlunds stora intresse för historia. Tystnad och ödslighet råder i Celsiusskolans korridorer. Det visar sig bero på att gymnasieeleverna skriver nationella prov; han har själv varit skrivvakt hela förmiddagen, berättar han medan vi vandrar mot biblioteket. Därinifrån hörs ett dämpat sorl från några elever som sitter framför böcker och datorer.
– Det är ett fint och välskött skolbibliotek som nyligen fick utmärkelsen Bibliotek i världsklass.
Släkten på hans fars sida kommer från Nederluleå-Gammelstan. Hans pappa flyttade söderut på 1970-talet som målare i byggsvängen. Björn Vesterlund föddes i Södertälje och tillbringade sina första år där innan familjen flyttade till Luleå och senare Boden. Som barn tyckte han om att leka krig men framför allt att läsa böcker. Det blev först barn- och ungdomslitteratur, men snart började han i allt snabbare takt läsa Stephen King, Tolkien och fantasy.
– Jag läser en del fantasy fortfarande, säger Björn Vesterlund, som också började utveckla ett starkt historieintresse och plöjde mycket faktalitteratur. På gymnasiet fick han så ovan nämnda historielärarinna – sträng, svår att ha att göra med, men kunnig.
– På ett för mig märkligt sätt besatt hon extremt stor kunskap. Jag gillade henne inte, men hon kunde ju så mycket! Hon dödade kanske mina klasskamraters historieintresse, men väckte mitt.
Han vill också delvis ge en seriefigur i blå trikåer med randiga kortkalsonger utanpå skulden till sin nuvarande situation.
– Jag brukar säga till eleverna att det är Fantomens fel att jag blev intresserad av historia. Under hela 80-talet prenumererade jag på tidningen. Oftast var det historiska äventyr där man fick följa Fantomens släkt.
Han var inne på att bli officer, en fortsättning på barndomens ”leka krig”-grej. Men i samband med lumpen insåg han att han inte trivdes i miljön, att yrket inte passade honom. I stället satsade han på sitt stora intresse, och läste historia i Umeå 1994–96. Till Uppsala kom han 1996, med siktet inställt på att forska. En socialdemokratisk minister satte stopp för hans planer.
– Tyvärr var Carl Tham utbildningsminister då. Han krävde att universiteten skulle finansiera sina doktorander. Just Uppsala universitet hade en lång tradition av forskande ”skuggdoktorander”, så det blev anställningsstopp i tre år. Det gjorde att jag blev tvungen att sikta på något annat.
Det blev läraryrket. Han läste religionsvetenskap, statskunskap, nationalekonomi och sociologi, men engagerade sig även kraftfullt i nationslivet och har ända fram till nyligen haft uppdrag där.
– Jag är en gammal nationsräv. Har man en gång varit insyltad är det lätt att man fortsätter. Jag hade ett stort engagemang tills för bara några år sedan. Men läraryrket kräver för mycket för att man ska orka och hinna. Sedan vill jag helst kunna prioritera familjen så mycket som möjligt.
Och familjen, det är hustru Rebecka och sonen Isak. Han träffade sin blivande hustru 2004 i nationssammanhang, på en återträff för gamla kuratorer – hon hade varit 1Q på Smålands nation, han på Norrlands. Paret gifte sig 2007.
– Isak fick jag nästan i födelsedagspresent förra året. Jag ska vara hemma hos honom hela nästa läsår.
Han tog sin lärarexamen 2005, och fick efter en tids springvik ett vikariat på Katedralskolan. Där blev han kvar ett par år, och gick sedan Lärarlyftet 2008–09 för att fördjupa sig ytterligare i historia och religion. 2009 började han på Celsiusskolan, en skola som skiljer sig mycket från Katedralskolan:
– Jag var lite skeptisk först, men i dag trivs jag fantastiskt bra. Det är en rolig skola som det satsats mycket på, bland annat vad gäller teknik. Det är inga problem med att göra saker som visar att vi befinner oss på 2000-talet, att undervisa på samma plan som eleverna befinner sig. Det gör det roligare och lättare att vara lärare, säger Björn Vesterlund, innan han återgår till vardagen igen, nu för att rätta elevernas PM i sen 1900-talshistoria.
1900-talshistoria är den epok han själv tycker är mest intressant, på grund av många dramatiska skeenden. Att intresset för Hitler och nazitiden fortfarande är stort tror han beror på att andra världskriget är det värsta traumat mänskligheten upplevt.
– Det är viktigt att forskarna reder ut vad som hände, speciellt som situationen i Europa – ekonomiskt, politiskt och socialt – påminner rätt mycket om hur den såg ut i början av 30-talet, med högervindar, nationalism, rasism, ilska och förtvivlan.