Hon föddes i ett fattigt småbrukarhem 1866, och visade tidigt prov på konstnärliga anlag och framåtanda. I stället för att börja som piga på den uppländska landsbygden flyttade hon till Uppsala. Här hade hon möjlighet att studera måleri och fotografi om kvällarna efter tjänstens slut.
Hon försökte bli porträttmålare och öppnade fotoateljé i Uppsala, men misslyckades. Efter att ha fått ett arv reste hon 1896 till USA. Hennes mål var att skapa sig en konstnärlig framtid i New York.
Men förhoppningarna gick om intet. Tvärtom kände hon sig alltmer förföljd och motarbetad, känslor som tog sig sådana uttryck att hon togs in på sinnessjukhus i USA. Där var hon intagen i tre år innan svenska staten 1889 bekostade resan tillbaka till Sverige och familjen. Hon tillbringade bara några månader hemma i Skuttunge.
En sommardag år 1900 kom vakter från Upsala Hospital och Asyl ut till Skuttunge för att hämta henne, detta sedan hennes familj begärt att hon skulle tas in på hospitalet.
Kanske var det dotterns religiösa grubblerier som fick de anhöriga att ta detta drastiska steg; Augusta Strömberg hade bland annat planer på att grunda en alldeles ny religion, och utvecklade gärna sina tankar både i ord och bild. Väl intagen på hospitalet fick Augusta Strömberg den dåtida diagnosen dementia praecox (schizofreni).
Hon placerades på ”asylen” tillsammans med andra hopplösa fall. Vid den här tiden fanns en annan skapande ande intagen på sjukhuset, skalden Gustaf Fröding. Men han bodde i hospitalsdelen av sjukhuset, och det är därför inte sannolikt att de någonsin träffades, tror museichef Eva Ahlsten, Medicinhistoriska museet i Uppsala, där Augusta Strömbergs konst finns.
Huset där museet ligger var tidigare Upsala Hospital och Asyls administrationsbyggnad, och invigdes samma år Augusta Strömberg skrevs in där.
Hon fick aldrig mer uppleva friheten sedan hon väl tagits in på hospitalet utan kom att tillbringa de närmaste 55 åren på sinnessjukhus. Hennes journaler berättar entydigt om en stillsam, arbetsduglig och ordningsam person.
– Hon beskrivs som en väldigt lugn patient. Bara hon fick måla så var hon nöjd, säger Eva Ahlsten.
Under alla år på sjukhuset fortsatte Augusta Strömberg att måla, i akvarell, i krita och blandteknik. Hon gjorde många porträtt på personal och medpatienter, bilder som hon sålde för ett par kronor,
– Typiskt är att hon alltid avbildade läkare och sköterskor med mycket breda och kantiga axlar.
Men framför allt skapade Augusta Strömberg bilder med religiösa motiv, där martyrer, domare, profeter och helgon ofta stod i centrum. På väggarna i Medicinhistoriska museet finns hennes konst bevarad. Målningarnas mitt domineras ofta av henne själv, ibland som en kvinnlig Jesusgestalt. Hon hade tagit fasta på att när vakterna från Ulleråker hämtade henne ute i Skuttunge så var hon lika gammal som Jesus var när han greps i Getsemane.
Själv tvivlade Augusta Strömberg inte på värdet av sin konst eller sin person. Så här skriver en av hennes läkare i en journalanteckning: ”Hon har med förkärlek omtalat sina tavlor såsom mästerstycken, gerna inledt samtal i religiösa ämnen hvarhvid hon ådagalagt ett betydande andligt högmod, anseende sig stå högt öfver andra menniskor och af Gud sänd att förbettra världen. Anser sig likna de gamla martyrerna och samt tror sig vara ett med Gud”.
Augusta Strömberg dog 1954 efter att ha tillbringat över ett halvsekel på sinnessjukhus. En av de sista anteckningarna om henne lyder: ”Sedan sjukhusintagningen fram till sin död har hon varit sysselsatt med målning”.