Karl Gustafssons första minne är en händelse som inträffade flera år före första världskrigets utbrott: Halleys komet som närmade sig jorden 1910 och satte stor skräck i människorna. Halleys komet gjorde ett oerhört intryck på honom, och grundlade kanske även hans stora intresse för universum.
– Min mamma var mycket intresserad av astronomi och hon påverkade mig också. Hon läste om sol- och månförmörkelser i vad som på den tiden var Den stora boken hos vanligt folk, almanackan. Mamma var intresserad av det som hände i världen, och hade talets förmåga.
När man på spektroskopisk väg upptäckte att kometsvansen innehöll cyanid uppstod masshysteri. Senare har Karl Gustafsson fått sig berättat att folk hemma i Dorotea blev så uppskrämda att de klistrade igen fönstren och stängde för skorstenen genom att lägga dit en plåt med en sten ovanpå.
– Jag läste sedan i en bok att människor i andra delar av världen tog livet av sig av rädsla för att bli förgiftade av cyankalium.
Karl Gustafsson minns också den stora solförmörkelsen 1914.
– Det blev precis svart. Jag kommer ihåg att mamma sotade glasstycken så att vi skulle kunna titta på solen utan att skada våra ögon, säger Karl Gustafsson
Ett annat minne, från 2–3-årsåldern, är den glädje han kände en gång när hans mamma kom hem efter att ha varit ute i ett ärende.
– Hon kom på stigen som ledde genom skogen. Och jag vet att det minnet är från FÖRE solförmörkelsen 1914.
Här greppar 105-åringen ivrigt min penna och mitt block, och ritar sedan med stadig hand upp barndomens stig, med torpstugan och skogen där han och syskonen samlade fallved på lediga stunder.
Karl Gustafsson är född i ett skogstorp i Dorotea i södra Lappland. Hans pappa var byggnadsarbetare, snickare, och hans mamma (som han talar om med beundran) hade fullt upp med hemmet och de tio barnen.
– Även om vi var fattiga så var min barndom mycket lycklig. Jag tror att en lycklig barndom är en förutsättning för ett gott liv. Men min pappa var en fåordig man, och talade han så gällde det arbete. Jag hade aldrig ett allvarligt samtal med min pappa, säger Karl Gustafsson lite vemodigt trots alla de år som gått, och blir tankfull en stund innan han tillägger:
– Allting handlade om arbete, det fanns ingenting annat i hans värld.
Karl Gustafsson var 16 år när han lämnade hemmet 1921 för att gå lärling hos en kakelugnsmakare.
– Både min pappa och min bror var duktiga snickare, men pappa tyckte väl att jag inte var lika händig. Han tyckte att jag skulle välja ett jobb där det ”inte behövde vara så precist”, skrattar Karl Gustafsson.
Utbildningen var tre år, och den enda ersättningen var mat, husrum och en kostym om året.
– Eftersom jag ju aldrig hade några pengar kände jag mig utesluten från kamratlivet.
Karl Gustafsson var inte nöjd med livet som det var utan längtade efter att få studera, helst till ingenjör.
– Jag drömde om att ta studenten. Under min tid som kakelugnsmakarlärling läste jag Hermodskurser i matematik. Pappa betalade kurserna för han var noga med att jag skulle ha ett yrke och inte stanna som grovarbetare.
Som färdig kakelugnsmakare hann han inte sätta upp mer än ett hundratal kakelugnar förrän hans yrke blev hopplöst gammalmodigt i samband med att centralvärmen kom på 1930-talet. En annons i lokaltidningen kom att förändra hans liv: Folkskollärareseminariet i Luleå anordnade ettåriga preparandkurser för pojkar som ville bli folkskollärare.
– Jag minns att jag telegraferade: ”Jag kom in!” till mina föräldrar, säger Karl Gustafsson, som fortsatte sin utbildning vid folkskollärareseminariet. Sedan gick karriären som på räls. Han arbetade som folkskollärare och överlärare, blev sedan rektor och slutligen skoldirektör i Luleå, med ansvar för bland annat fyra gymnasier och tio grundskolor.
– Det var en fin tid i livet. Jag hade mycket ansvar, trevliga medarbetare och kände att eleverna tyckte om mig.
Karl Gustafsson var på 1970-talet en av initiativtagarna till det populära Senioruniversitetet. Där har han själv studerat på äldre dar. Förutom engelska, astronomi och biologi gick han som 102-åring även en studiecirkel i filosofi vid Senioruniversitetet i Uppsala.