Lucas Nilsson är en glad och omedelbar person med många talanger, speciellt vad gäller våghalsigheter som segelflyg, simhopp, BMX-cykling och fallskärmshoppning. Han har tidigare i livet också ägnat sig åt kreationiströrelsen och monterat markiser både utmed Hollywood Boulevard i Los Angeles och i Hillerstorp.
Han växte upp i en utvidgad kärnfamilj, där mormor Mina och morfar Gideon ingick.
– Vi var tio personer hemma. Morfar blev förlamad i halva kroppen efter att ha träffats av en bärande tältpåle i samband med rivningen av ett mötestält, berättar Lucas Nilsson, vars pappa Lars-Ivar var framstående ledare inom pingströrelsen. Mamma Majred var lågstadielärare, senare svensklärare.
Som barn älskade han att cykla, och ägde förutom en enhjuling en av de första mountainbikes som fanns i Sverige.
– Jag cyklade enstaka tävlingar och hängde vid rampen med min BMX.
Under uppväxten bodde han i USA i två omgångar när hans pappa utbildade sig där.
– När jag var 14 år flyttade vi till Los Angeles. Jag var 14 år, surfade och hade en rosa BMX, säger han drömmande.
Som 17-åring flyttade han till Jönköping för att gå tekniskt gymnasium med kemiinriktning. Han bodde granne med ett badhus och bestämde sig för att förverkliga en dröm:
– Jag har alltid tyckt att simhopp verkat roligt, säger Lucas Nilsson som anmälde sig till en nybörjargrupp som visade sig bestå av småbarn.
Han blev snabbt flyttad till den enda gruppen för vuxna, elitgruppen, där bland andra simhopparen Joakim Andersson, som deltog i tre OS, ingick.
– Det var jättekul, men tyvärr fick jag öronproblem och tvingades sluta efter ett år.
Han gjorde lumpen som sjukvårdare i Lycksele. Det var där som en kamrat fick honom intresserad av fallskärmshoppning.
– Efter ett uppehåll på tio år började jag hoppa igen och köpte egen fallskärm. Jag har kvar den än och umgås fortfarande med hoppare även om gymnastiken tagit över i dag, säger Lucas Nilsson.
Efter lumpen fick han en ungdomspraktikplats på ett litet skapelsetromuseum i Umeå. Han funderade mycket kring kosmologi och evolution, och engagerade sig i kreationiströrelsen Genesis.
– Det var nog en av orsakerna till att jag satsade på bioteknikspåret. Jag drog många lärdomar från kreationisttiden och skapelsegrejen.
Han läste sedan praktisk och teoretisk filosofi i Linköping, och fortsatte med det i Uppsala. Men innan han kom till stan 1998 unnade han sig en längre resa, till Riksgränsen, där han åkte skidor på heltid.
– Jag avbröt för att åka hem och göra högskoleprovet, som starkt bidrog till att jag kom in på min utbildning.
Han engagerade sig tidigt i Kristdemokraternas ungdomsförbund, mest för att han ville lära sig hur samhället fungerar
– Och jag är ju ingenjör, det går inte att komma ifrån.
Under sex somrar arbetade han som segelflyglärare på Feringe flygfält i Småland, en stor kilometerlång asfaltsbana intill en avgasrörsfabrik och några bondgårdar. Han bodde därute och segelflög varenda ledig sekund.
– Det jobbet finansierade sedan mina studier, säger Lucas Nilsson.
Under studieåren i Uppsala engagerade sig i teknologkåren och drog i gång Uppsala tekniska aeronautsällskap.
Han var också med och startade BUS, en samarbetsorganisation för alla bioteknikutbildningarna i Sverige. Fortfarande tycker han att flyg och flygsport är bland det roligaste som finns, och följer även med stort intresse dagens utveckling av nästa generations rymdraketer och -farkoster.