Norskan Jin Moen pratar överraskande nog svenska helt utan brytning. Hon har levt hela sitt vuxna liv i Sverige och har hunnit slipa bort sin norska.
– Men jag pratar norska med barnen. Jag vill att de ska kunna prata ordentligt med sina morföräldrar.
Om det var den dåvarande kärleken som 1995 fick henne att flytta till Sverige, var det den nuvarande kärleken som gjorde att hon förra året blev Uppsalabo.
Hennes man jobbar här sedan många år tillbaka och har såväl familj som vänner här. Själv fick hon snabbt jobb i Uppsala, på Interactive Institute som är ett av fyra forskningsinstitut inom koncernen Swedish ICT.
– Vi är specialiserade på interaktionsdesign och användarupplevelse och jobbar med teknik som är nära användarna i vardagen och som ofta tar utgångspunkt i folks beteenden, säger hon.
Hon nämner som exempel hur viktigt det är att arbeta med den tilltänkta målgruppen om man vill att stegräknare och löparklockor ska få folk att motionera mer.
Jin Moen är chef för affärs- och innovationsområdet Internet of Sports, som jobbar med hur svenska företag ska kunna växa inom områden där idrott och informations- och kommunikationsteknik möts. Extra intressant är alpina VM i Åre och skidskytte-VM i Östersund om fyra år.
– Det kommer att vara väldigt mycket aktivitet och investeras väldigt mycket i den regionen då, säger hon.
Själv började hon med gymnastik i fyraårsåldern och när hon höll på som mest tränade hon fem gånger i veckan och var bland de 10–12 bästa i Norge i sin åldersklass. Med tiden tog dock hennes dansintresse mer och mer över och när det var dags att söka gymnasiet funderade hon på estetisk linje.
– Men mina föräldrar tyckte att jag skulle ha en ordentlig studentexamen så det blev naturvetenskapligt gymnasium istället. De ämnena var jag också intresserade av, berättar hon.
Några år senare var hon en dag på väg till en föreläsning på tekniska högskolan KTH i Stockholm när en okänd man började prata med henne på gatan.
– Han var amerikan. En svensk skulle ju aldrig börja prata med en okänd sådär. När vi kom in på att jag egentligen hellre ville hålla på med dans visade det sig att han var repetitör på Operan.
Samtalet inspirerade Jin Moen att tänka om och hon tog studieuppehåll från teknologstudierna för att istället börja på Danshögskolan (numera Dans- och cirkushögskolan).
När hon efter tre år var färdigutbildad insåg hon att det var svårt att få jobb och att hon saknade KTH. Men hon tog dansen med sig tillbaka in i teknologvärlden och när hon som färdigutbildad skulle doktorera var det med syfte att med teknologins hjälp få unga människor att röra sig. Resultatet blev spelkonsolen Bodybug, som bygger på användarens kroppsrörelser och företaget Movinto Fun som hon skapade 2007.
– Jag och en kompanjon drev företaget i drygt sju år. Det var otroligt spännande. Jag drivs av att lära mig nya saker och vi ville se hur långt vi kunde ta företaget.
I samma veva som företaget flyttade till Åre kom de på att Bodybug var för likt ordet body bag (liksäck) och den färdiga produkten fick istället namnet Oriboo (latin för ”framtidens ansikte” och samtidigt en lek med ordet Årebo).
Den ständiga jakten på pengar, problem med fabriken i Kina och annat gjorde att projektet drog ut på tiden och när Oriboo kom ut på marknaden var den både för dyr och omsprungen av andra produkter.
– Det handlar mycket om tur och tajming, men jag tror fortfarande på idén, säger Jin Moen som inte utesluter att hon en dag kan bli egenföretagare igen.
– Det är alltid roligare med egna projekt, men jag jobbar väldigt mycket som entreprenör i mitt nuvarande jobb också, säger hon.