Många utsikter över Uppsala har jag sett under mina år som journalist här i stan, men Anna Carina Söderbergs vy från den enorma altanen på sjunde våningen i hyreslägenheten på Ringgatan överträffar dem alla. Efter att ha beundrat Uppsala ur 180 graders vinkel slår vi oss ner i köket tillsammans med cockerspanieln Daddy som med högtidlig min sitter med oss vid bordet och noga följer samtalet.
Anna Carina Söderberg är född och uppvuxen i Sollentuna med mamma, pappa och en storebror. Hennes mormor Anna Teresia, som hon är döpt efter, betydde mycket för henne.
– Jag gick i högstadiet när hon dog, och var över huvud taget inne i en känslig och turbulent period. Det var en enormt stor förlust för mig, säger Anna Carina Söderberg.
Hon kände tidigt att hon ville jobba med människor och utbildade sig därför till undersköterska. Sin första underskötersketjänst hade hon vid Danderyds sjukhus.
– Jag tyckte det var kul och stimulerande att jobba i vården, och kände att jag hamnat på rätt spår.
När hon var 27 år träffade hon äldsta dotterns pappa, fick barn och flyttade till Östermalm där hon sedan bodde i elva år.
– Sedan kände jag att jag ville utbilda mig vidare. Ersta Vändpunkt blev utbildningsstället. Där jobbade jag med barn till alkoholister och narkomaner, ungefär som Trappan här i Uppsala, säger Anna Carina Söderberg och smeker sin hund över huvudet.
Om det är något hon ömmar för i livet så är det människors utsatthet. Flera gånger under intervjun understryker hon att missbruk är en sjukdom och att det därför är viktigt att befria folk från skuld och skam, och hjälpa dem att ta ansvar över sina liv.
– Jag brinner för att människor ska få en DIAGNOS, att de på djupet ska förstå att alkoholism och narkomani är sjukdomar som kan bemästras: en sjukdom som gör att man inte kan sluta att dricka när man har börjat – som en allergi. Om det är något jag vill förmedla till missbrukare i mitt arbete, så är det just det.
År 2003 var Anna Carina Söderberg färdigutbildad drog- och alkoholterapeut, och började jobba heltid på Nämndemansgården i Jälla utanför Uppsala, som behandlar människor med drog- eller alkoholproblematik enligt tolvstegsmodellen.
Livfullt och med målande gester berättar hon om sin strategi för att befria sig från jobbets psykiska påfrestningar, som till exempel anhörigveckan, då ny-nyktra alkoholister och narkomaner konfronterades med anhörigas sorg och vrede.
– Jag cyklade alltid till jobbet, och passerade på vägen hem en gammal lada på höger sida från Jällahållet räknat. För att bli av med allt hemskt sa jag då högt: ”Conny, Ronny, Sonny och Johnny, nu stannar ni här. Ni ska inte med hem”. Ibland hände det att någon lyckades hålla sig kvar ända till Gränby. När jag sedan cyklade till jobbet dagen därpå och kom i jämnhöjd med ladan anslöt sig Conny, Ronny, Sonny och Johnny igen. Jag behövde aldrig ropa på dem, säger Anna Carina Söderberg, som i stunder av stress och plåga ofta brukade tänka på sin son Albins små mjuka babyfötter med utåtbuktande fotvalv.
Efter sex år på Nämndemansgården i Jälla började Anna Carina Söderberg arbeta som drog- och alkoholterapeut vid Luthagens öppenvård som drivs av hennes make. Företaget samarbetar med Uppsala kommun och är ett komplement till andra verksamheter.
– Alla människor passar inte att gå i grupp, andra har svårt att komma vissa tider. Jag lägger upp min arbetsdag efter det.
Att jobba tillsammans med sin man är inte helt okomplicerat, sammanfattar hon:
– Jag har temperament som en spanjorska och kan bli så jävla arg ibland. Då frågar han mig stillsamt om jag är arg på min chef eller på min man. Jag brukar svara ”skitsamma”!
Och sedan en tid tillbaka är Anna Carina Söderberg dessutom tillbaka i ”den riktiga vården”. Hon jobbar då och då som undersköterska på ett hospice i Kronparken i Uppsala.
– Det är en fantastisk känsla, detta att kunna få röra vid människor igen, att kunna få ge någon en varm kram eller en klapp på kinden. Jag tror jag har saknat det där med beröringar. Inom missbruksvården finns ju en mängd skrivna och oskrivna regler för hur man som personal ska förhålla sig.