Vi träffas i den fantastiska vindsvåning familjen flyttade in i för ett knappt år sedan. Loth Hammar är på strålande humör, lycklig över de textila fynd hon samma morgon gjort på Olssons Textil, och som hon förmodligen kommer att få nytta av i sitt dräktsömmande.
Loth är född i lilla byn Hoting i norra Jämtland. Hon växte upp med en storasyster och föräldrar som var företagare. Loth var tidigt duktig på att sy, hon gick på gymnastik, sjöng i kör och hade högsta betyg i alla ämnen.
Men stugan blev ganska snart för trång, och hon längtade efter något mer utmanande.
– Jag upplevde en brist på intellektuellt tuggmotstånd. Därför uppskattar jag i dag i så hög grad det goda samtalet och den intellektuella debatten.
1983 kom Loth till Uppsala för att läsa ekonomi, och tog en ekonomie magisterexamen. Hon läste även bland annat musikvetenskap, kulturhistoria, och programmering.
Loth var med och startade Studentradion i Uppsala som firade 30-årsjubileum i våras. Idag arbetar omkring 50 av de tidigare medarbetarna med just media och info i någon form.
– Det var en fantastisk plantskola.
Själv arbetade hon på bland annat Sveriges Radio i tio år. Hon blev sedan chefredaktör för Relation och, efter många om och men, för Biotech Sweden. Hon tillfrågades tre gånger innan hon tackade ja.
– Sista gången kom frågan med ett tillägg, fyra magiska ord: ”ingen har lyckats förut”. Min drivkraft att lära mig nya saker och pröva nya sammanhang gör att jag ibland drivs in i situationer jag inte väntat mig. När någon till exempel säger: ”Det går inte”, skriker jag ”Låt mig prova!”.
Hon tycker om att ta itu med problemlösning på hög, komplex nivå och roar sig gärna med att lösa extremt svåra sudukoproblem. Hon är med i föreningen Mensa.
Efter mediaåren blev hon först kommunikationsdirektör i ledningen för Myndigheten för utländska investeringar i Sverige, därefter kanslichef vid Digitaliseringskommissionen vid regeringskansliet. Sedan i maj i år arbetar hon som regional e-samordnare vid Regionförbundet där hon leder arbetet med att få länet att utvecklas och fungera bättre med hjälp av digital teknik, under ledning av länets kommuner och landstinget.
– Jag är glad över den nya rollen och över att få bidra till utvecklingen på hemmaplan. Det ska bli jättespännande att få medverka till ökat entreprenörskap och tillväxt. Uppsala är min hembygd, och det var självklart att mina barn skulle växa upp här. Förutom att jag kommer ”lite närmare verkstan” frigör det tid för min hobby, säger Loth.
Vi tittar tillsammans på hennes egensydda 1700-talsklänningar och -hattar. Både maken och äldsta dottern är engagerade i de båda 1700-talssällskap hon är medlem i.
– Magdalena har redan sytt flera egna dräkter och Cecilia sysslar med cosplaying, en form av japansk ungdomskultur. Vi är nog ganska knäppa i vår familj, men vi är det på ett gulligt sätt.
Loths 1700-talsintresse startade med kläderna, men har vuxit efter hand till att omfatta även den gustavianska tidens musik, konst, litteratur och umgängesformer. Medlemmarna strävar efter autenticitet i kläder, fester, danser och mat. De repeterar danser, gör utflykter, har systuga och gör framträdanden. Jag nyper i siden och spetsar och frågar Loth hur det känns att bära de sanslöst vackra, kvinnliga klänningarna med tillhörande överdådiga hattar.
– Jag känner mig glad, stolt och festfin. Men framför allt har jag och mina vänner oerhört roligt.