Cherin Awad är född i Östertälje, i en syskonskara på nio. Hon växte upp i Linköping, vilket också då och då tar sig uttryck i en bred östgötska som då och då skymtar fram. Hennes mamma kommer från en algerisk familj och hennes pappa från kristen syrisk miljö.
– Vi var en icke-religiös familj. Själv drogs jag alltmer mot det religiösa, säger Cherin som började bära slöja som tolvåring. Släkten undrade och skolkamraterna mobbade:
– På den tiden fanns det få muslimer i Linköping, och det var ovanligt att kvinnor bar slöja. Jag var den enda i skolan med sjal. Det var tufft. Jag fick ta ganska mycket skit och fick många elaka lappar. Det var inte den roligaste tiden i mitt liv, säger Cherin Awad som trots allt kände en styrka i motståndet.
I dag tror hon att det var så hennes tonårstrots kanaliserades. Religion var favoritämnet i skolan, och till slut blev det så att hon tog över delar av religionsundervisningen, både i sin egen skola och i andra skolor i Linköping. När hon gick på gymnasiet guidade hon i vandringsutställningen Gud har 99 namn.
– Vi som gick utbildningen fick till och med universitetspoäng, säger Cherin.
På fritiden tränade hon mycket: spelade basket, tränade kung fu och tae kwando. Hon ville bli psykolog, och drömde om att få alla människor att må bra. Efter studentexamen 2003 flyttade Cherin till Uppsala för att plugga – men inte till psykolog utan till jurist.
– Det var faktiskt tv-serien Ally McBeal som fick mig att läsa juridik, erkänner Cherin, och skrattar så smittande att det är omöjligt att inte skratta med. Uppsalamoskén blev snabbt en viktig plats för henne. Det konstigaste med stan tyckte hon – och tycker fortfarande – var Flogstaskriket.
– Men framför allt är Uppsala en väldigt trevlig stad som jag har valt att stanna kvar i.
Trots att Cherin fick sitt första barn under den hårda juristutbildningen – och tidvis läste dubbla kurser – var hon ändå klar med sin jur kand-examen före sina kursare, 2008.
– Barnens pappa drog det tyngsta lasset, säger hon uppskattande.
I väntan på sitt första juristjobb pluggade hon arabiska vid universitetet. Sedan fick hon jobb på en advokatbyrå i Stockholm.
– Jobbet var en helt annan sak i verkligheten – utbildningen var trist – och det gick jättebra. Fast det var jobbigt de dagar det var kaos på Stockholmspendeln, säjer Cherin som aldrig kommer att glömma vintern 2009–2010.
– All fernissa försvann. Folk slogs för att komma ombord på tåget.
I dag har Cherin gjort ett tillfälligt avbrott från juridiken. I stället undervisar hon i svenska vid Imanskolan här i Uppsala. Eleverna är främst palestinier och syrier.
– Jag har alltid gillat att undervisa, säger Cherin som i flera år rest runt i både kristna och muslimska sammanhang för att föreläsa. Hon har talat inför blivande poliser, inför akademiker och myndighetspersoner – ofta på temat mångfald, diskriminering och islam. Hon leder och undervisar en kvinno- och tjejgrupp i Uppsalamoskén med åldersspannet 15 till 60 år.
– Frågan om kvinnors rätt att ta plats i moskén är jätteviktig för mig just nu.