Det internationella engagemanget kom tidigt in i Bertil Högbergs liv. Som barn hörde han ofta talas om missionen, eftersom hans pappa var pastor i dåvarande Missionsförbundet.
– Mitt senare engagemang har varit en naturlig fortsättning, säger Bertil Högberg.
Barndomen präglades av det flyttande som en pastorsfamilj på den tiden förband sig till. Familjen bodde i Malmberget, Örebro, Östergötland, Skåne och Fjärdhundra innan fadern fick pastorstjänst i Stockholm, dit de flyttade när Bertil Malmberg var tonåring.
– Det var jobbigt med alla flyttar och uppbrott. Vi flyttade i princip vart tredje år. I dag känns det som om jag inte har några rötter.
I Stockholm engagerade sig Bertil Högberg i scouterna, och blev senare även scoutledare. Fortfarande tycker han om att vara ute i naturen och plocka bär och svamp.
– Efter nian hade jag en period när jag ville bli skogvaktare, det enda ”skogkopplade” yrke jag kunde tänka mig. Men jag hade problem med knäna och kunde inte göra praktik i skogen. Det var första tecknet på sjukdomen fibromyalgi, som jag sedan unga år varit drabbad av.
Ett tag var Bertil Högberg inne på att bli ”något med ekonomi”, och var ett tag inne på företagsekonomi.
– Siffror och ekonomi har alltid intresserat mig.
Men när han började läsa vid universitetet letade han efter ämnen med kopplingar kring internationella förhållanden. Under studieåren var han engagerad som ungdomsledare, och tankarna kretsade allt mer kring att satsa på att jobba med ungdomar. Bertil Högberg utbildade sig vid folkhögskolan Ljungskile, och valde sedan att läsa mer sociologi.
– Det internationella engagemanget kom naturligt in i samband med min uppväxt. Som barn fick jag höra mycket om missionen och ”underutvecklade länder”. Och sedan kom ju 70-talet, med Sydafrika- och Tredje världen-engagemang, säger Bertil Högberg, som tidigt engagerade sig mot Vietnamkriget.
Han arbetade inom Västerås stift med att få Ekumeniska u-veckan att ”försöka lyfta från missionen och bli bredare som solidaritetsrörelse”,
– Vi ville få upp intresset bland församlingarna och försöka lämna det snäva missionsperspektivet, säger Bertil Högberg.
Under 70-talet blev han alltmer engagerad i Brödet och fiskarna, en kristen organisation med internationell inriktning och profil. Han deltog även i de första u-landsseminarierna på Stiftsgården i Rättvik från 1969 och framåt, och arbetade sedan även med planeringen av dem.
Bertil Högberg var mycket aktiv i kampen mot apartheid i Sydafrika, jobbade med Isolera Sydafrika-kommittén och var koordinatör när Afrikagrupperna byggde upp biståndsverksamheten.
– Jag har varit i Afrika 40 gånger – främst i Sydafrika och Namibia, och besökt elva afrikanska länder. Det är fjärde året sedan 1976 som jag inte rest till Afrika, säger Bertil Högberg, som fortfarande har kontakt med vänner i Sydafrika som deltog i den underjordiska kampen mot apartheidregimen.
Vi bläddrar avslutningsvis tillsammans i en bok som han faktagranskat, Håkan Thörns Solidaritetens betydelse. Serien omfattar sex böcker och dokumenterar de svenska folkrörelsernas stöd till befrielserörelserna i södra Afrika i sex delar. Bland bilderna ser vi en ung Birgitta Dahl i djungeln tillsammans med frihetskämpar – och Robert Mugabe sittande bredvid Bertil Högbergs lilla dotter. Bilden togs i samband med Mugabes Sverigebesök i oktober 1977. Bertil Högberg minns att det första Mugabe gjorde under sitt besök var att åka till Brödet och fiskarna för att tacka för allt stöd.
– Med tanke på vad som hänt i Zimbabwe sedan dess känns besvikelsen naturligtvis stor. Mugabe tappade helt kontakten med folket och idealen, och han är ännu ett exempel på att makt korrumperar. Men jag tycker ändå med facit i hand att vi gjorde rätt, även om utvecklingen tagit en annan väg än vi hoppats. Mycket av arbetet byggde på vår egen blåögdhet. Jag insåg i och för sig rätt tidigt att befrielserörelsen där inte var några änglar, men det fick mig ändå inte att tveka om arbetets inriktning.