– Jag har insett att mina böcker aldrig kommer att lämna mig, säger hon.
Sofi Oksanen är hemma i Helsingfors för att pusta ut. Sedan författardebuten för fjorton år sedan med "Stalins kossor", har intresset för henne stadigt ökat. Med romanen "Utrensning", har hon nått läsare över hela världen. Senast i Kina och i Indien.
Men själv säger hon att det inte känns något speciellt att ha blivit internationellt känd författare utan att det normala livet fortsätter.
– Om jag fått frågan för tjugo år sedan hade jag nog svarat annorlunda. Då pratade man inte ens om att det var möjligt för finska författare att få en publik utomlands. Med tanke på det var det en stor överraskning att det hände mig.
Dina böcker har översatts till snart femtio språk. Vad tänker du om det?
– I början förstod jag inte vad det skulle innebära. Men så här i efterhand inser jag att när dina böcker blir översatta lämnar de dig aldrig. Det tillkommer hela tiden nya läsare så kommer du att prata om dem i evighet.
Allt som allt har det blivit fem romaner, varav den senaste, "Norma", kom ut i Sverige i höstas. Berättelsen handlar om Norma som har övermänskliga egenskaper. Den utspelar sig på en hårsalong och historien bygger bland annat på den globala och smutsiga handeln med hår.
Förutom det paranormala inslaget har Sofi Oksanen också släppt det historiska rambygget som funnits i hennes tidigare böcker.
– Att lämna det gjorde arbetet annorlunda, men det var också en slags befrielse. Det var en behaglig erfarenhet. Jag är glad att jag kunde hitta rätt.
Men precis som i sina tidigare böcker finns ett fokus på kvinnors liv. Den här gången tar Sofi Oksanen bland annat upp frågan om hur viktigt det är med kvinnors yttre. Precis som i verkligheten skiljer det sig jämfört med hur män bör och får se ut. Som exempel tar hon kvinnliga politikers utseende som ifrågasätts mer än deras manliga kollegers utseende.
– Det hänger samman med din förmåga att utföra ditt arbete, vilket är lite intressant. Som man behöver du inte vara snygg för att vara chef eller politiker. Män vill också se fina ut, men är du inte snygg är det okej. Är du däremot en kvinna i motsvarande position måste du anstränga dig och i alla fall se acceptabel ut, annars förlorar du på det.
– Jag har alltid tyckt att det har varit roligt och jag har alltid gillat färg. Jag är en färgperson och på grund av det är min stil inte särskilt skandinavisk.
– Samtidigt har jag lärt mig – vilket var lite av en överraskning – att det händer något när du blir en känd författare. Mitt sätt att klä mig är inte lika fritt längre, vilket man kanske kan tro. Är du däremot en konstnär behöver du inte följa samma strikta mönster. Samtidigt, om man ska vara helt ärlig, har det alltid funnits ett slags protokoll även för bohemer för att bli accepterade. TT