Hannah Sundkvist och musik har alltid gått hand i hand. Just nu arbetar hon som musiklärare på friskolan Raoul Wallenberg i centrala Uppsala och när vi träffar henne far hon fram genom korridorerna, plockar upp ett notställ med ena handen och ställer tillbaka en stol med den andra av bara farten.
Det är inte bara hennes arbete som består av musik, hennes största intresse i livet är faktiskt musik och hon arbetar också som frilansande musiker. Nyligen blev hon också arbetslagledare på skolan för att få in lite annat i livet.
– Jag är inte rädd för att tappa intresset för musiken i sig. Men jag är rädd för att orken försvinner om jag inte bryter av med något annat. Om jag har spelningar varje helg så måste jag ju öva och då måste det finnas ork och motivation att faktiskt göra det. För det blir ju mycket musik i öronen när man kan ha upp till fem musiklektioner på en dag.
Även hennes sambo, Stefan, sysslar med musik. Han är, som hon själv beskriver det, en fantastisk pianist. Så det blir mycket musik även hemma.
– Vi har stor förståelse för varandras musicerande.
Intresset för musik föddes tidigt och Hannah Sundkvist har provat de flesta olika genrer som finns. Redan som sexåring sneglade hon på sin pappas fiol som hängde på väggen i föräldrahemmet.
– Mina föräldrar ville inte att jag skulle spela fiol. Det tyckte att jag skulle satsa på piano eftersom det inte låter lika illa när man övar, säger Hannah Sundkvist och skrattar.
Men hon var envis och fick sin vilja igenom. Fram till tonåren övade hon oftast två timmar per dag på fiolen. Men när tonåren kom så hade hon tröttnat på den klassiska musiken.
– Jag tycker jättemycket om klassisk musik men det blev så påfrestande att spela. Klassisk musik ska vara så korrekt och jag gillar nog när det är lite mer fritt, säger hon.
I stället gick hon över till trummor. Hon blev hårdrockare, spelade i band och nådde framgångar i bland annat Musik Direkt. När hårdrocksperioden var överstökad blev det musikal för hela slanten och hon gick en musikalutbildning. Men inte heller det kändes rätt.
– Det var så många tjejer med vassa armbågar som trampade på varandra för att själva kunna ta sig uppåt. Det passade verkligen inte mig.
Genom åren har det också blivit några turer som sångerska genom pop-, jazz- och soulvärlden.
Trots att hon nu bara fyller 30 år så har hon ovanpå all musik också hunnit arbeta fem år inom vården, bland annat inom hemtjänsten och som personlig assistens. Hon har också hunnit läsa en kurs på universitet i världsmusik och improvisation och då föddes ett intresse för ytterligare en typ av musik. När hon hade sin examenskonsert kom det fram två killar och frågade om hon ville vara med i det världsmusikband de skulle starta.
I dag är hon med i bandet Morfis och tycker att världsmusik är både fritt och fantastiskt.
– Jag gillar verkligen att utforska olika stilar och uttryck.
Hannah Sundkvist har alltid haft en kärlek till det internationella. Hennes morföräldrar har varit missionärer i Afrika och hon har besökt kontinenten massor med gånger. Hon har också drivit flera välgörenhetsprojekt för ungdomar och ordnat med utbytesresor.
– Orättvisor har alltid gjort mig arg, säger hon.
På skolan där hon arbetar finns dels en musikprofil men också en internationell profil så hon känner att hon är på helt rätt plats. Dessutom pratar Hannah Sundkvist också swahili så bra att när hon besöker ett afrikanskt land tror lokalbefolkningen att hon är född där.
– Åtminstone så länge jag bara pratar. Klurigare blir det om jag ska skriva eller läsa. Men jag har väldigt lätt att ta till mig dialekter och uttal. Kanske har det med musiken att göra.
Musiken har alltid präglat Hannah Sundkvist och så kommer det nog vara under många år framöver. Likt hon far fram genom korridorerna på skolan, far hon fram genom musikens underbara värld.