När det tidigare socialdemokratiska kommunalrådet Lena Hartwig inför höstens val skulle lämna in önskemål till partiet om vad hon ville ägna sig åt politiskt hade hon två önskemål.
– Jag skrev att jag ville bli ordförande eller vice ordförande i UKK och att jag ville bli vigselförrättare. Och jag fick förtroendet till båda uppdragen, berättar hon när vi träffas på bottenplan på Uppsala Konsert & Kongress, byggnaden som hon har förknippats så mycket med.
– Jag känner lite för det här huset. Vi har fått ett konsertutbud i Uppsala som vi aldrig hade fått om inte det här huset hade funnits, hur många Svandammshallar och Gränby arenor vi än skulle ha haft, säger hon.
Den som kan sin Uppsalapolitik vet att Lena Hartwig många gånger har fått försvara bygget av UKK. Men den värsta kritiken menar hon har blåst över.
– Det är många som har svängt och är glada över huset, och för näringslivet har det betytt mycket, inte minst på kongressidan. Men det är klart att det fortfarande finns de som tycker att det inte är något för dem utan bara för kultureliten.
Om uppdraget som styrelseordförande för UKK ligger i linje med det traditionella politiska uppdraget är hennes andra förtroendeuppdrag något som sticker ut lite. Sedan 2011 är Lena Hartwig en av Uppsala kommuns fyra borgerliga vigselförrättare.
– Det är så annorlunda mot det jag har gjort tidigare. Det är så mycket glädje och lycka och aldrig någon som kallar en för ”jäkla idiot”. Det är inte alltid så mycket kärlek i kommunfullmäktige.
Vid det här laget har hon hunnit viga över 500 par. Bland de vigslar som sticker ut lite i minnet finns en regnig dag i Morga hage söder om Uppsala.
– Vi gick genom skogen i regn och lera och till slut kom vi fram till ett partytält som brudparet hade ställt upp där innan. Brudparet gick in i tältet och bytte om. De skulle stå på en klippa vid vattnet under vigselakten, och precis när de kom ut och vi skulle sätta i gång bröt solen fram.
Nästa år har Lena Hartwig varit Uppsalabo i 50 år och under cirka 40 av de åren har hon varit politiskt engagerad. 1998 blev hon kommunalråd i Uppsala kommun och fyra år senare efterträdde hon partikamraten Annika Lindh som kommunstyrelsens ordförande. De sista fyra åren som heltidspolitiker, 2006–2010, satt hon i opposition. Numera försöker hon att inte lägga sig i toppolitiken.
– Den grupp med S-kommunalråd vi har nu med Marlene, Erik och Caroline (Burwick, Pelling och Andersson) är jättestark och har bred erfarenhet både från politiken och yrkeslivet. Det skulle aldrig falla mig in att öppet ifrågasätta det de gör som en del andra före detta politiker gör. Dessutom känns det viktigt att släppa fram unga människor. Det pratas om åldersdiskriminering, men jag tycker det handlar om att det inte är jag som 70-åring som ska driva framtidsfrågorna. Däremot är det roligt att kunna vara mentor och ge råd och stöd.
Första året efter pensioneringen blev allt annat än hon hade tänkt sig. Lena Hartwig, som behandlats för leukemi sedan 2001 drabbades nu även av lungcancer, orsakad av miljögifter.
– Jag fick en bit av ena lungan bortopererad i januari 2011 och det tog nästan ett år innan jag hade återhämtat mig fullt ut. Jag tog det nog hårdare den andra gången och undrade vad jag hade gjort för att drabbas två gånger. Men jag sade till sjukdomen att den inte skulle få ta kål på mig.
Numera kan hon njuta desto mer av att kunna vara uppe på kvällarna, sova på morgnarna och besöka sitt barnbarn i Malmö regelbundet. Den politiska hetluften saknar hon däremot inte.
– Det var många som sa åt mig att jag skulle göra det, men har man bara en aktiv fritid och goda vänner behöver man inte känna ångest av att bli pensionär, säger hon.