Camilla Eckerman och Mia Hoffman är vana vid att bli förväxlade med varandra, och en del bekanta ser dem kort och gott som Systrarna.
Sedan fem år tillbaka arbetar Camilla Eckerman och Mia Hoffman tillsammans på ögonkliniken Memiras huvudkontor i centrala Uppsala. Dessutom gästspelar de gärna i varandras kompisgäng och är hockeymammor i samma lag i Björklinge.
– På jobbet har vi flyttat runt flera gånger, men vi hamnar alltid med skrivborden mitt emot varandra. Vi känner båda trygghet när vi har den andra är i närheten, säger Mia Hoffman.
– Det är ju fantastiskt att kunna få jobba med den av de bästa i ens liv, säger Camilla Eckerman.
Eftersom de jobbar som kundrådgivare och sitter mycket i samtal med kunder och andra under arbetstid hörs de alltid på telefon på kvällen för att ta igen allt de inte har hunnit prata om.
Egentligen var det först i övre tonåren som de båda systrarna blev så tajta. I början var det som för de flesta andra syskonpar. Lillasyter Mia retades och den två och ett halv år äldre Camilla svarade på provokationerna genom att slåss.
I tonåren började de båda tävlingsdansa och i och med det började de umgås mer, men samtidigt tyckte Mia om att vara ute med kompisar på resor och annat medan Camilla helst höll sig på hemmaplan och var nöjd med det.
När Camilla senare träffade sin blivande man och flyttade hemifrån kom de samtidigt närmare varandra.
– Camilla har alltid varit så omhändertagande, som en liten mamma. Hon ville att det skulle vara lätt för mig att ta sig ut till henne och hälsa på, berättar Mia.
– Men numera tar vi nog hand om varandra lika mycket, fyller Camilla i.
Under intervjun svarar systrarna på frågorna i varannan mening, men utan att avbryta varandra. Både privat och i jobbet har de samma värderingar och om kolleger behöver fråga någon av dem om råd och tar upp frågan med fel syster spelar det inte så stor roll, eftersom kollegan ändå får samma svar, menar de. Men de sitter inte ihop, vill de poängtera.
– Som förra helgen när Camilla och hennes kompisar drog på en kryssning. Vid sådana tillfällen följer inte jag med, säger Mia Hoffman.
Tiden räcker inte till för att de ska vara hemma hos varandra lika ofta nu för tiden. Men i ishallen i Björklinge, där deras tioåriga söner spelar hockey i samma lag, träffas de ofta.
Pojkarna är födda med sex veckors mellanrum och är kusiner, lagkompisar och bästa kompisar.
– De är nästan ännu närmare varandra än vad vi är, säger Camilla Eckerman.
Att även deras män kommer bra överens har givetvis underlättat. När Camilla träffade sin man märkte han snart att han fick Mia på köpet.
– Hade han och Mia inte tyckt om varandra hade det nog inte fungerat. Och när Mia träffade Fredrik, ja då fick han både mig och min man på köpet, säger Camilla.
Det finns en tredje syster, lillasyster Erika som de delar pappa med. Men varken Camilla eller Mia tror att hon känner sig avundsjuk på att storasystrarnas relation.
– Både hon och hennes mamma är väldigt engagerade i oss och våra barn, och det är vi väldigt glada över, säger Camilla.
Helt ensamma ses inte de tre systrarna så ofta. Camilla och Mia får dock ensamtid när de ibland smiter ut på lunch utan kollegerna eller när de delar rum på någon jobbresa.
Men någon gång måste de väl ändå ryka ihop och bli osams?
De skakar på sin huvuden. Det händer aldrig. Oense, men aldrig osams.
Ser nu någon nackdel med att jobba ihop då?
– Det är om vi behöver vara lediga samtidigt. Hockeyläger eller mammas 60-årsdag och sådant. Då kan det ju bli lite jobbigt att vi båda måste söka ledigt, säger Mia Hoffman efter att ha funderat en lång stund.