Vi träffas hemma hos Catharina Drougge i centrala Uppsala. Det blir ett roligt samtal med mycket skratt och många associationer. Catharina är Uppsalatjej och växte upp i Gränby.
– Det var ett nytt och exklusivt område. Under 80-talet blev stämningen internationell, när många kurder började flytta in.
Hennes stora intresse var att läsa. Fortfarande minns hon favoritboken ”Det blåser på månen” av Eric Linklater.
– Jag läste den åtta gånger.
Catharina har också älskat att skriva i hela sitt liv. Första och enda drömjobbet var att bli journalist. En bekant till hennes pappa var tidningsman och författare, och när han var på besök lyssnade hon med vidöppna öron till allt han berättade om.
Vid tolv års ålder hamnade Catharina i rullstol på grund av den ovanliga muskelsjukdomen Charcot-Marie-Tooths sjukdom, CMT. I skolan valde hon brett till gymnasiet för att få jobb i framtiden:
– Eftersom jag var rullstolsburen var inte alla vägar öppna för mig. Jag var därför tvungen att välja strategiskt, säger hon sakligt.
Efter gymnasiet gick hon kulturvetarlinjen i Uppsala, med fokus på litteraturvetenskap och idé- och lärdomshistoria. Tanken var att få in foten på något förlag, men det visade sig vara svårt. Catharina fick då ett tips om RMI Berghs i Stockholm, där hon utbildade sig till marknadsförare. Men hon ville verkligen bli just journalist, och gick därför Poppius journalistskola och även en ettårig påbyggnadskurs i journalistik på universitetsnivå.
Hon jobbade för olika handikapporganisationer och inledde sin frilanstid som journalist och redaktör för bland annat en ungdomstidning.
– Men det blev jobbigt att hela tiden tjata in sina artiklar, att tigga på redaktionerna. I dag skriver jag mina egna grejer på min blogg. Jag får visserligen inte betalt, men har glädjen att få köra mitt eget race, säger Catharina.
På catharina-drougge.blogspot.com skriver hon om allt som fångar hennes uppmärksamhet: politik, sociala frågor, böcker, film, journalistik, historia, hälsa, arbetsmarknad, funktionshinder och mycket annat.
– Som journalist är jag lite som Tintin. Jag skriver aldrig i tidningarna utan är bara ute på äventyr!
Hon arbetade en tid som kommunpolitisk sekrererare åt kristdemokraternas dåvarande kommunalråd Ola Leife, och blev sedan själv politiskt aktiv i KD.
– Men sedan hände det saker inom partiet som gjorde att jag insåg att jag var mer liberal än konservativ, säger hon diplomatiskt.
Hon gick över till Folkpartiet och i dag ägnar hon det politiska arbetet mycket tid. Hon har tidigare suttit nämndeman och har just hamnat som FP-representant i Styrelsen för teknik och service.
– Vi har precis haft det första sammanträdet för året.
Catharina jobbar i dag halvtid på Strokeföreningen i Uppsala som kanslist och sekreterare. Viktiga frågor där handlar om sådant som rehabilitering, arbetsmarknad och färdtjänstfrågor. Hon sticker inte under stol med att det ibland kan kännas aningen segt.
– Att arbeta med handikappfrågor är att hela tiden ta två steg framåt och ett bakåt. Det är en trög process att få till förbättringar.
Catharina talar av personlig erfarenhet. Uppsala kommun har beslutat att hon inte längre har rätt till LSS och personlig assistens – efter att ha haft det i 20 år.
– De tycker plötsligt att konsekvenserna av mitt handikapp inte är så stora. Jag har överklagat och väntar nu på prövningstillstånd i kammarrätten. Såklart försöker kommunen komma runt LSS-lagstiftningen för att spara pengar. Men jag är inte ett dugg orolig. Jag vet att jag vinner!