Han föddes i Sala, där hans pappa var byggnadsarbetare. Familjen flyttade sedan till Avesta. Pappa jobbade på valsverket och mamma på lönekontoret.
– I sin ungdom var pappa fackligt aktiv på gräsrotsnivå. Det har säkert spelat in för mitt eget engagemang, säger Hans som var medlem i Unga Örnar och fick följa med pappa till Folkets hus för att lyssna på Tage Erlander.
Mellan Hans Eklund och hans far finns ett säreget band. I yngre år var fadern bokombud för Folket i Bild. När Hans var jämngammal engagerade han sig i Folket i Bild/Kulturfront, där han bland annat spelade trumpet i föreningens blåsorkester.
Han blev tidigt intresserad av både musik och politik, och bildade tillsammans med en klasskamrat från Avesta en SSU-klubb.
– I dag är min klasskompis vd på OK/Q8. Så kan det gå.
Under ungdomsåren gick Hans med i FNL-rörelsen.
– Förbättra samhället, var tanken. Lite revolution hade suttit bra fast jag insåg att det nog skulle dröja, säger Hans, som efter gymnasiet gjorde lumpen på S1 i Uppsala som plutonbefäl. Jag frågar om inte det skar sig mot hans radikalpolitiska åsikter?
– Inte alls. Jag tyckte då – och tycker nu – att vi ska försvara Sverige. Det ville jag bidra till. Dessutom var det faktiskt så att jag hade tänkt förändra militären inifrån, skrattar han.
Och det var inte bara tankar. Hans gick med i hemliga gruppen Ässet som gav ut en förbjuden tidning för och av soldater på S1. Där avhandlades ”lumparvillkor i vid bemärkelse”.
Han valde juridiken. Buren av känslan av att vilja försvara fattiga och utsatta kom han 1973 till Uppsala.
– Det mesta av undervisningen var frivillig på den tiden. Nutida studenter får mycket bättre utbildning, säger Hans som har stor erfarenhet av utbildningen. Han är i dag kursföreståndare för en terminskurs på juristprogrammet där han tidigare också varit studierektor. Hans doktorerade, närmast av en slump, på begreppet inhibition.
– Det innebär att jag är bäst i landet på att ställa in saker, sammanfattar han.
Efter att ha varit tingsnotarie vid Uppsala tingsrätt tjänstgjorde han som hovrättsfiskal vid Svea hovrätt.
– Men innan dess var jag hovrättsfiskalsaspirant. Det är min längsta tjänstetitel.
Planen var att fortsätta parallellt, som domare och som lärare vid Juridicum. Det blev Juridicum.
– Jag tyckte det var kul att undervisa och jättekul att döma, men tvingades välja. Jag tror det blev rätt. Kanske skulle jag i längden ha blivit desillusionerad och trött som domare.
Sedan ungdomen har han besjälats av ett brinnande engagemang för sina medmänniskor, och engagerat sig i Hyresgästföreningen och Konsumentkooperationen.
– Jag är samhällsintresserad, vill att så många som möjligt ska ha det så bra som möjligt. Man ska ställa upp för varandra. Alla kan vi bli sjuka eller arbetslösa. Då vore det väl attans att ställa folk på gatan.
Under senare år har han även arbetat internationellt med ett projekt i Bosnien i Hyresgästföreningens regi. Bland annat byggs en internetbank upp med frågor och svar om hyresgästers rättigheter och skyldigheter.
– Lagstiftningen är ett mischmasch och folk är helt rättslösa. Landet är otroligt fattigt och har till och med gått om Albanien som fattigast i Europa. Också vi från Sverige lär oss mycket och får perspektiv.
Den svenska hyreslagstiftningen är i huvudsak bra, anser han.
– Men vid ombyggnader har folk på tok för lite att säga till om. Där är lagstiftningen inte tillräcklig. Och Hyresgästföreningen arbetar med att förbättra den, nu senast med ett brev till nye bostadsministern.