Han föddes rakt in i en stor prästsläkt och tillbringade sina första år i det lilla röda kyrkoherdebostället i Leksand i hjärtat av Dalarna, pappa Sture Lundqvists tjänstebostad. Fredrik Lundqvists far spelar en viss roll för berättelsen och för sonens framtid, framgår det, när vi slår oss ner i Livets Ords imponerande tv-studio. (Som visar sig vara designad av Fredrik Lundqvist själv, men det nämner han inte förrän vid ett senare samtal, då närmast i en bisats.)
Fredrik Lundqvist berättar om en harmonisk uppväxt, om den lilla byskolan i Ullvi där han upptäckte dansen genom Michael Jackson, om vistelser i naturen och lekar i skogen.
– Leksand var en plats jag aldrig kunde tänka mig att lämna, och så var det långt upp i tonåren.
Men så i mitten av 1980-talet chockerade hans pappa hela det traditionellt kyrkliga Dalarna genom att ansluta sig till Uppsalaväckelsen och lämna Svenska kyrkan. I stället grundade han en egen frikyrkoförsamling i Leksand, som fick namnet Segerbaneret. Familjen flyttade från kyrkoherdebostället till ett hus i Tibble utanför Leksand,
– Jag minns att jag var med som barn när pappa talade på torgmöten i Leksand, och hur folk viskade och skvallrade runtomkring. Det förekom en massa konstiga rykten, som att vi hade en enorm swimmingpool däruppe på berget.
Ända tills ett par veckor innan gymnasiestarten tänkte han gå medielinjen i Leksand. Men tillsammans med en vän bestämde han sig för att välja Livets ords gymnasiums samhällsvetenskapliga program i Uppsala i stället.
– Ingen av oss ville egentligen lämna Leksand. Det var en ren impulsgrej, men det visade sig vara alldeles rätt från första början.
I Uppsala fick Fredrik Lundqvist möjligheter att utveckla sitt dansintresse ytterligare. Han deltog i församlingens dansgrupp, och dansen var hans stora passion under de första åren i stan.
– Ungdomarna i församlingen åkte på Eurotour, en turné över hela Europa. Det var fantastiskt att vara med. Jag kände hur jag fick utlopp för mitt behov av kroppslig kreativitet genom dansen. Dans är ren livsglädje. Och dessutom var det genom dansen jag mötte min blivande fru, säger Fredrik Lundqvist.
Inom församlingen Livets ord började han arbeta ideellt med media:
– Och en dag när jag satt med mitt första egna projekt kom mitt gamla medieintresse bara över mig igen: ”Ja, just det, det var ju precis det här jag ville hålla på med”.
Efter gymnasiet följde Livets ords bibelskola. Parallellt jobbade han på Arlanda, bland annat med att leta efter inte förlorade får men väl försvunnet bagage.
– När min bror Joakim Lundqvist startade Ny Generation anslöt jag mig. Det kändes som en klockren sak: att bilda kristna grupper ute på skolorna. ”Min skola är mitt ansvar”, var parollen, säger Fredrik Lundqvist, och berättar om pionjäråren och om det växande antalet röda nålar på Sverigekartan, en för varje skolgrupp.
– I dag är det uppemot 500 grupper, med ett medlemsantal runt 10000, större än något av de politiska ungdomsförbunden.
Under de sista åren på Ny Generation utvecklade han videoklippandet, som tog alltmer av hans tid, liksom redaktörskapet för dess nyhetsbrev.
– Jag kände att det började klia lite i fingrarna efter ett större sammanhang, och eftersom jag hade jobbat parallellt på Livets ord en längre tid var det naturligt att ta steget hit, säger Fredrik Lundqvist och ser sig belåtet omkring i tv-studion. Här spelas söndagsgudstjänster och konferenser in, liksom entimmesprogrammet Kväll med Ulf Ekman som sänds varannan torsdag.
Att koppla av med en god bok är Fredrik Lundqvists bästa sätt att koppla av. Och då väljer han oftast en klassiker.
– Jag är väldigt fascinerad av de engelska viktorianska poeterna, Tennyson, Rosetti, Cowper och speciellt systrarna Brontë. De verkar så fast förankrade i en enkel, vardaglig tro, samtidigt som de ofta uttrycker sig med ett teologiskt djup som är otroligt fängslande. Jag undrar var de fick det ifrån?