Ingrid Sjöstrand är en av de sällsynta personer som verkar ha tillgång till samtliga sina årsringar. När hon berättar om barnavdelningen på Kungsholmens bibliotek låter hon som en liten flicka, hänförd över att det enda som krävdes för att få tillgång till alla böcker var att man först tvättade händerna. Nu, när hon fyller 90, är hon lika hänförd över att upptäcka nya människor och sammanhang. Och naturligtvis arbetar hon på en ny bok.
Hon föddes i Rödöns församling i Jämtland och växte upp i Stockholm. Redan tidigt var hon intresserad av bokstäver: den första starka litterära upplevelsen var Svenska Dagbladets logotyp som hon stavade samman som fyraåring:
– SvD:s logga hade stora, tydliga och vackra bokstäver, säger Ingrid Sjöstrand som först gick i Statens normalskola för flickor och sedan i flickläroverket på Sveaplan.
– Läroverkstiden var rolig, och andan på skolan var bra. Vi spelade mycket teater – och fnittrade en hel del.
Hon var scout (”det var en utomordentligt bra uppfostran”), och tillhörde Skansenkåren inom Sveriges flickors scoutförbund.
1942 kom hon till Uppsala för att läsa nordiska språk, litteraturhistoria, historia och pedagogik. Parallellt vikarierade hon som lärare - och arbetade vid luftbevakningscentralen på Bäverns gränd.
– När jag i dag står vid busshållplatsen vid Bäverns gränd, där bunkern låg, tänker jag på den där tiden. Jag blev vicekorpral på kuppen och fick ”kommiskläder” – soldatkläder i tjockt tyg – och matkuponger.
Sin första – och enda – lärartjänst fick hon i en experimentskola i Alunda, Sveriges första skola där låg- och mellanstadiet fanns i samma hus. Samtidigt hade hon börjat skriva kåserier för damtidningen Idun. Än i dag kan hon möta jämnåriga som minns signaturen Jeppa, som levererade ett kåseri i veckan i tio år.
Ingrid Sjöstrand träffade sin förste make som jobbade på kartverket, och arbetade förutom med skrivandet på bland annat Helga trefaldighets pastorsexpedition, stadsträdgårdsmästarens kontor och Enskilda banken i Stockholm. Hon flyttade till Hallkveds grindstuga med make och barn, och började skriva de första böckerna. Samtidigt frilansade hon, bland annat som radioteaterrecensent i Dagens Nyheter.
På 1970-talet flyttade hon till Stockholm, där hennes make nr 2 fick arbete som musikproducent på Sveriges Radio. Hon engagerade sig alltmer i samhällsfrågor, och blev en välkänd debattör i Arbetaren, DN och VI om kärnkraft och fred – engagemang lika viktiga i dag som då. Ingrid Sjöstrand var en av initiativtagarna till Kvinnokamp för fred (senare Kvinnor för fred), och deltog i de stora fredsmarscherna till Minsk och Washington på 70-talet.
– Fredsfrågan har alltid engagerat mig mer än något annat. Utan fred blir det inga engagemang alls.
Hon har skrivit över 30 böcker, romaner, barnböcker, dikter och pjäser. Men det är något annat än böckerna hon vill bli ihågkommen för.
– I dag känner jag att min egentliga insats var att befria barnen från rimtvånget, skrattar Ingrid Sjöstrand som åkte runt i skolorna på 70-talet med ett program om sina ”fundror” och uppmanade eleverna att skriva fri vers.
Hon är vegetarian sedan 60 år, och anser att boskap inte ska födas upp på jordbruksmark.
– Det går åt fjorton gånger mer mark att föda upp en köttätare än en vegetarian. Miljöfrågorna oroar mig mycket. Det är som att köra med öppna ögon mot ett stup. Varför gör vi inget?
Ingrid Sjöstrand arbetar i dag med en samhällskritisk betraktelse med fokus på miljöförändringarna som ska heta I Sverige har vi demokratig.
– G-et i slutet av ordet demokratig är viktigt, och syftar på den tystnadens kultur jag upplever i Sverige i dag.
Ingrid Sjöstrand flyttade tillbaka till Uppsala 2008, och uppskattar gemenskapen i huset på Östra Ågatan.
– Tidigare har jag nästan enbart umgåtts med folk som skriver eller målar. Nu är det kontinuiteten som spelar störst roll, en annan sorts vänskap som inte handlar om vad man sysslade med tidigare i livet – en grundläggande känsla av att höra till.
När hon inte läser och skriver eller umgås med vänner cyklar hon gärna utmed Fyrisån fram till Kungsängsladan, en läad plats med vid sikt.
– Jag är intresserad av fåglar. De gör mig förundrad.