Han visar beredvilligt fotografen och mig runt i representationsrummen, sitter i stolar som han aldrig suttit i förut och poserar tålmodigt framför kameran. I konsistorierummet står han vid sin plats och pekar mot den knappt skönjbara overheadprojektorn vid andra änden av det evighetslånga sammanträdesbordet och säger:
- Visserligen skall man ha distans till saker och ting, men det här är att gå till överdrift!
När vi efter rundturen sätter oss i det vackra rektorsrummet med ett urval av de senaste företrädarna på väggarna, i olja, berättar han att han är född i norra Småland. Ombedd att precisera meddelar han att han är uppvuxen i Tranås, att han gjorde militärtjänsten i Eksjö och avlade fil doktorsexamen i Lund. Efter post doc-tjänstgöring i Tucson, Arizona i USA, blev han biträdande professor där.
Han återkom till Lund och Kemicentrum till en tjänst finansierad med Forskningsrådsmedel, kom till Astra i samma stad, där han ägnade sig åt att ta fram nya läkemedel mot andningsvägarnas sjukdomar. Han blev efter något år chef för kemienheten på företaget. Han anställdes som professor i läkemedelskemi vid Uppsala universitet 1990.
- Under USA-tiden utbildade jag mig till läkemedelskemist. Under hela perioden fram till dess jag blev rektor har jag haft nära kontakt med Astra och andra mindre läkemedelsföretag.
Han försöker för den fåkunnige intervjuaren förklara att han som läkemedelskemist måste veta hur molekylerna ska se ut för att ha verkan vid en sjukdom men också kunna bygga upp dessa molekyler.
- Man måste vara både arkitekt och byggmästare, förklarar han.
Som rektor har han fortsatt att vara aktiv som handledare åt fyra doktorander. Han har egna forskningsrådsanslag, vilket är unikt bland universitetsrektorer. Han försöker göra nya läkemedel mot infektionssjukdomar.
- Min sista doktorand disputerar nu om en månad, säger han utan att ens försöka dölja sin stolthet.
- Jag försöker vara en dag i veckan på Biomedicinskt centrum, BMC, där jag också är biträdande handledare till några doktorander jag fick överlåta på andra när jag blev rektor. Fast tyvärr blir det ofta på kvällar och lördagar, lägger han till.
Han lyser plötsligt upp och säger:
- Min hustru har sagt: "Du är så himla lätt att vara gift med, för du är aldrig hemma!"
Han berättar att anledningen till att han lämnade Astra för Uppsala universitet var att han saknade kontakt med studenter och att han själv kunde välja forskningsområde. Han tycker om att undervisa.
- Jag fick farmaceutiska studentkårens pedagogiska pris för några år sedan. Det är den enda utmärkelse jag brukar vilja nämna, säger medicine hedersdoktorn Anders Hallberg.
Man kan tro att det inte blir så värst mycket tid för fritidsaktiviteter, men någon gång uppstår ett hål i schemat.
- Då tar jag på mig mina vandringskängor och går ut i skog och mark - gärna i stiglös terräng, gärna ensam. Och så har vi ju sommarhuset på Österlen.
Kontakten med Skåne och särskilt Lund är han angelägen om att upprätthålla.
- Vi har mycket gemensamt med Lunds universitet. Båda har ju nationerna, studentlivet, körerna och spextraditionen. Jag tycker mycket om gnabbet mellan de båda universiteten.
- Och jag gör mitt bästa för att locka hit deras bästa forskare, säger han glatt. Jag vill ju dem väl!
Den kanske viktigaste frågan för honom just nu är att arbeta för att anslagen till grundutbildning höjs.
- Och vi måste på alla sätt verka för att kunna erbjuda bra och tillräckligt många studentbostäder i Uppsala, betonar Anders Hallberg.
Om Uppsala säger den forne Lundastudenten:
- Det är en härlig stad! Jag förstår egentligen inte varför inte alla har Uppsala som förstahandsval när de söker till universitetsutbildningar!