– Jag funderade på det där med när jag ska lägga av när jag fyllde 65 och när jag blev 60 också för den delen. Men jag vill ju ha någonting att göra också, säger Björn Sjödin när vi träffas i hans företag Björntjänsts lokaler.
Trots att han gör uppåt 100 spelningar varje år är det här han tillbringar mycket av sin tid, med att agera producent åt sig själv och andra. 90 procent av arbetet sker utanför scenen, förklarar han. Just nu förbereder han sommarens jazzkurser på Visingsö i Vättern. Kurserna drog i gång på 1970-talet när Björn Sjödin jobbade som administratör och lärare på Folkuniversitetet. När Folkuniversitet så småningom drog sig ur tog Björntjänst över.
– Just nu har jag har kontakt med alla deltagare. De är 225 stycken, 75 stycken i veckan under tre veckor. Vissa kommer för tjugonde gången och andra är nya.
Själv är han involverad i en uppsjö olika musiksamarbeten. Ett av de nyare är samarbetet med Uppsalasångerskan Anna-Karin ”Ako” Nytell Oldeberg. Just nu uppträder de med en Monica Zetterlundshow. Ett annat samarbete som ger många spelningar varje år är betydligt äldre. Sedan 1970-talet jobbar Björn Sjödin med duon Paul Kessel och John Fiske. Bland annat gav de 60-talsföreställningen Yeah, yeah, yeah och golfföreställningen Fore, som ska gå i repris på Reginateatern i höst.
– Det är skitkul att jobba med John och Paul. Det var bra kemi mellan oss redan från början och den har bestått. Dessutom är det bra att jobba på Reginateatern. Det är skönt i mogen ålder att inte behöva turnera, säger han.
Det var 1965 som norrlänningen Björn Sjödin kom till Uppsala för att studera. Han var uppvuxen i en musikalisk familj och hade redan hunnit med en kortare musikkarriär. Trummorna fick följa med till Uppsala och redan efter några dagar fick han plats som trummis i Norrlands nationsorkester Phontrattarne. Engagemanget blev långvarigt och gav ringar på vattnet. Så småningom fick han jobb både på Uppsala stadsteater och på Folkuniversitetet och han konstaterar att han har klarat sig bra, trots att studierna gick så dåligt att CSN drog in utbetalningarna.
Många är de musiker och sångare Björn Sjödin har hållit takten åt under åren. Två personer som har betytt mycket för honom är Gunnar Svensson och Lars Erstrand.
Hans första möte med Gunnar Svensson och dennes alter ego Helmer Bryd blev rätt speciellt.
– Gunnar skulle uppträda som Helmer Bryd på en privatmiddag på Norrlands nation och hade beställt lokalt komp av bas och trummor. Vi kom dit före gästerna och repade i 30 minuter fast vi skulle spela i 45. Sedan satt vi i fyra, fem timmar och pratade innan det var dags att spela. Och när vi skildes åt frågade han helt oväntat om jag inte kunde ordna något jazzjobb åt honom.
Gunnar Svensson, som hade gjort stor succé i sitt samarbete med Hasse & Tage hade blivit bortglömd som jazzmusiker, och nu hade Tage Danielsson dött och plötsligt var han utan jobb. Björn Sjödin och han kom att spela ihop i ett tiotal år fram till Gunnar Svenssons död.
– Han hade en enorm glimt och han berättade en massa historier på scenen.
Björn Sjödin konstaterar att det var mycket lättare att slå igenom som musiker i Uppsala för 49 år sedan än i dag.
Vad har du för råd till någon student som kommer hit i dag med sina trummor med i bagaget?
– Ta tag i studierna först och främst och låt musiken vara en hobby. Och det menar jag verkligen, säger han samtidigt som han medger att han själv fick samma råd en gång i tiden.