Gustaf Ericson tar emot oss bland alla flyttkartonger i studentlägenhet på Waldenströmska studentboendet i Luthagen. Om bara några dagar ska han och hustru Julia flytta till Svartbäcken, men han verkar, alla bruna lådor till trots, avspänd och obekymrad.
Han är född i Norrköping och uppvuxen i Mjölby. När han var tio år flyttade familjen till Falun. Gustaf Ericson gick Hälsingbergsskolan fram till sexan och sedan högstadiet på Hälsinggårdsskolan. Högstadietiden ser han i dag som en vändpunkt i livet. Han blev alltmer intresserad av musik, och i femman började han spela gitarr.
– Min fantastiske gitarrlärare Tobias Carlsson övertygade mig om att jag inte bara kunde spela utan dessutom sjunga. Första gången jag spelade gitarr och sjöng offentligt var på ett par skolavslutningar på högstadiet, säger Gustaf Ericson, som också började spela med i ett rockband.
– Jag skrev låtar med sångaren, spelade elgitarr och körade.
Vid sidan av musiken var sport hans största engagemang.
– Det var mycket idrott i tonåren, fotboll på sommaren och basket på vintern. Jag gick i en väldigt sportig klass där idrotten var förhärskande och turneringarna många, säger Gustaf Ericson som gick gymnasiet på Lugnetskolan.
Han läste samhällsprogrammet, fast ville nog egentligen gå estetprogrammet:
– Äldre familjemedlemmar avrådde mig, säger han diplomatiskt och skrattar.
Efter studenten jobbade han ett år på ett boklager och flyttade sedan till Jönköping för att gå musikfolkhögskola. Förutom alla kunskaper fick han också ett musikaliskt kontaktnät i USA. Där gjorde han tre veckors praktik och träffade en massa spännande människor, däribland en ung Lincoln Youree, som i dag satsar mycket på musiken och i vår släpper sin första EP i ett eget namn.
– Han var 16 och jag 21. Vi satt i parkerna och spelade varandras låtar. Han är en av de mest talangfulla musiker jag träffat. Redan som 16-åring hade han skrivit 100 låtar. Jag vill helst inte tänka på hur många han skrivit nu, nio år senare, skrattar Gustaf Ericson.
Han har upprätthållit kontakten med sin vän från Amarillo, som flera gånger besökt Uppsala.
Gustaf Ericson bodde i Jönköping i fem år, och jobbade på Selecta för att kunna ägna sig åt musiken. Samtidigt började han skriva mer egen musik och funderade också en hel del på vad han ville göra i framtiden.
– Jag kände att jag ville ta tag i teologigrejen. Min pappa jobbade som pastor, och eftersom jag växte upp i den miljön hade jag ett intresse för prästyrket och ville veta vad det innebar, särskilt ”ta människor-biten”, det där sociala som min pappa är så bra på.
2008 flyttade han till Uppsala för att läsa teologi. Här hade han sedan tidigare vänner, och samma år träffade han sin blivande hustru Julia på en genom en gemensam vän här i stan. De gifte sig 2011.
– När det blev tydligt för mig att jag inte skulle bli präst valde jag att börja jobba halvtid för att ge musiken tid, säger Gustaf Ericson som arbetar på Stadium i S:t Persgallerian.
Han startade en insamling på nätet för att kunna förverkliga sin dröm, ett eget EP-projekt.
– Det blev jättelyckat, och snart hade jag fått in det jag hoppats på. Projektet blev klart helt sjukt snabbt, säger Gustaf Ericson, som i november släppte första EP:n Drawings på Spotify.
Bandet heter Gustafemanuel, för att hans farmor alltid kallade honom vid båda förnamnen. Bandet spelar närmast på Grand i februari och på Hijazz i maj tillsammans med Miranda de Verdier.
Parallellt med musiken och jobbet på Stadium slutför han sista kursen på teologen, religionspsykologi med temat skam och skuld:
– Det är extremt intressant och handlar om hur man i samtal hanterar människors känslor av skuld och skam.
I dag simmar han gärna på sin fritid. Det blir uppemot fyra pass i veckan.
– När simningen är som bäst är den nästan meditativ. Man får vara ensam och ibland känns det som om man för en stund försvinner från allt.