Britt-Louise är född och uppvuxen i Linköping. Hennes pappa hade möbelaffär och mamma var hemmafru. När hon var sex år skaffade familjen piano, och det blev Britt-Louise som spelade på det. I dag har hon en blänkande, stor flygel som hon sitter framför åtminstone en timme varje dag. Hon spelar gärna Beethoven, Brahms och Mozart och förstås Chopin, många pianisters favorit.
– Att spela piano ger mig en stark känsla av välmående och harmoni i själen.
Britt-Louise tyckte om att gå i skolan, att läsa och att sjunga. Hon började tidigt sjunga i kör, och även körsången har följt henne genom livet. I dag sjunger hon i Sunnersta kyrkokör.
Som 14-åring reste hon för första gången utomlands ensam, till England för att hälsa på en brevvän. Året efter, 1960, blev det en språkkurs i Brighton, oförglömlig därför att det var då hon träffade sin blivande man Elving för första gången. De gifte sig 1965 och firar guldbröllop i vår.
Läsåret 1960–1961 var också viktigt för henne, då var hon utbytesstudent i Texas.
– Jag bodde hos en prästfamilj i El Paso, i en helt ny miljö. Det vidgade mina perspektiv och gav mig stor lust att resa och även få kontakter med andra delar av världen. Det var ett enormt annorlunda år som kom att betyda mycket för mig, säger Britt-Louise som under alla år haft kontakt med sin amerikanska familj.
Efter studenten började hon universitetsstudier i Göteborg, där hon och maken bosatte sig. Britt-Louise tog en fil mag i litteraturhistoria, nordiska språk och franska, och blev ämneslärare som sin make.
Familjen bodde i Haparanda och Oskarshamn i början av 70-talet. Under åren i Oskarshamn läste hon engelska vid universitetet i Linköping. 1978 flyttade hon med familjen till Uppsala, när maken fått tjänst på Linnéskolan. Här i huset på Svankärrsvägen har de bott sedan dess. Britt-Louise lämnade lärarjobbet, påbörjade sina doktorandstudier i Stockholm och fortsatte sedan i Uppsala.
– Jag ville egentligen bli forskare, inte lärare. Att forska är det stora.
Hon doktorerade i nordiska språk 1982, och arbetade sedan vid Institutionen för nordiska språk som forskare och universitetslektor. 1998 blev hon professor i svenska språket i Stockholm och prefekt vid institutionen där. Fem år senare fick hon en professur i modern svenska, särskilt sociolingvistik, här i Uppsala.
Britt-Louise har haft ett spännande och växlingsrikt yrkesliv med många internationella kontakter, och har under åren byggt upp ett stort internationellt nätverk. Hon har varit gästforskare vid utländska universitet och rest runt och föreläst världen över. För sin forskning har hon fått flera pris och stipendier. Och fast hon egentligen gillar forskning mer än undervisning har hon tyckt om att arbeta med studenterna.
– Projektledning och handledning av doktorander och studenter har varit något som roat och engagerat mig på djupet.
Hon gick i pension 2012 men har inte lämnat forskningen helt.
– Det blir konferenser, sakkunnigutlåtanden, lite föredrag och lite skrivande. Nu närmast ska jag föreläsa i Finland och i Warszawa.
Hennes stora engagemang i dag är Uppsala senioruniversitet, där hon är ordförande, och hon formligen lyser när hon berättar om verksamheten där.
– Det är ett intressant och stimulerande uppdrag som ger rikt utbyte i form av kontakter och nya insikter. Och organisationen är fantastisk, med positiva, intressanta medlemmar och många, många eldsjälar. Jag tycker det är roligt med en miljö som fungerar så bra!