Musiken gör henne lycklig

Som dotter till sångerskan Alice Babs fick Titti Sjöblom en flygande start på karriären. Med det följde dock höga förväntningar, så hon tvekade in i det längsta att gå i mammas fotspår. Tills längtan till musiken tog överhanden.
- Det blir roligare och roligare att uppträda för varje år, vidhåller Titti Sjöblom som tar igen sig i huset i Ångermanland. Mellan framträdandena med sin make, gitarristen Ehrling Eliasson, hämtar hon andan i hemmet.
Hon fortsätter:
- Med åren har jag förändrats. Jag känner en allt större glädje då jag får förmedla min musik. Jag har blivit mer tacksam för att folk vill lyssna på mig.

Hon började sjunga innan hon ens kunde gå stadigt. Hon lyssnade på mammas glada swingmusik och sjöng av hjärtans lust. Lusten var så omättlig att det kunde bli för mycket för omgivningen. Då höll hennes mamma handen för munnen men snart sjöng den lilla tösen igen.
Att växa upp med en mamma som nästan var en legend som sångerska hade sina avigsidor.
- Under hela tonåren var jag väldigt motsträvig till att gå upp på scen. Som artistbarn hade jag höga förväntningar på mig. Och jag såg på nära håll vilket hårt jobb det var.
Två år gammal sjöng hon i radio. Elva år senare kom scendebuten med låten Droppen dripp i Stockholm.
Hon framträdde på samma gala som Sammy Davis Jr och Ingrid Bergman.
- Det var en lagom debut. Jag fick aldrig börja i en anonym källarlokal. Jag fick aldrig experimentera med jämnåriga, utan började jobba direkt med professionella artister. Därför tog det lång tid att hitta sig själv musikaliskt. Därför tvekade jag inför att bli artist.

Medan hon tvekade studerade hon. Kulturantropologi (eftersom hon gillar människor), musikvetenskap (80 poäng) samt franska och pedagogik (det kom väl till pass under hennes inhopp som språklärare).
Men efter flera år av tvivel och överväganden fattade hon sitt livs kanske viktigaste beslut.
- Längtan till musiken, till att möta publiken och viljan att samarbeta med olika musiker tog överhanden.
Men mammans skugga följde henne. Så till den milda grad att hon till en början inte kunde sjunga jazz - eftersom mamma gjort det. Ett tag övervägde hon att sjunga utomlands.
- Sedan bestämde jag mig för att inte bry mig. Jag valde att sjunga det som jag kan göra någonting bra av.
Det händer ofta att folk kommer fram efter en spelning och berättar hur mycket hennes mamma betyder för dem. Men Titti Sjöblom tar inte illa upp, utan framhåller att viljan att jämföra är mänsklig. Hon blir varken ledsen eller arg.

För det mesta är hon glad.
- Jag har mycket lättare att räkna upp saker som gör mig glad än förbaskad. Det har jag till hundra procent mina föräldrar att tacka för. De har uppfostrat mig i en harmonisk miljö. Det gav mig mycket kärlek och en bra start i livet.

Musiken gör henne lycklig

Titti Sjöblom bodde många år i Uppland, i Länna. Nu fyller ex-upplänningen 60 år, och ännu har ingenting visat sig roligare än att sjunga.