Maj Aldskogius är född i Järvsö, Hälsingland. Pappa var överlärare och kantor och mamma småskollärarinna. När Maj var fyra och hennes bror fem år flyttade familjen till Årsunda söder om Sandviken. Musiken kom tidigt in i hennes liv. Föräldrarna musicerade och sjöng med barnen, och hon kördebuterade redan som fyraåring i sin pappas barnkör.
Hon studerade vidare och tog studenten från latinlinjen 1953. Hon tänkte bli läkare, men sommarjobben på sjukhus som tonåring verkade i stället avskräckande.
Hon kom till Uppsala 1953 och tog en fil mag i matematik, statistik och geografi. Under studieåren var hon aktiv vid GH nation som tredjekurator och senior. Hon fortsatte sedan med kulturgeografi, doktorerade på storstäders geografi, blev universitetslektor och studierektor på Kulturgeografen. Här träffade hon sin blivande man Hans, också han kulturgeograf.
– Men efter sjutton år på samma institution hade jag undervisat i de flesta kurserna och såg inte fram mot att tillbringa resten av mitt liv där.
I stället bytte hon bana och blev utbildningsadministratör vid regionala högskolestyrelsen i Uppsala.
– Det var en rolig tid även om verksamheten hela tiden var hotad. Mycket riktigt försvann sedan styrelserna.
Därefter fick hon en tjänst som rektor vid Vårdhögskolan, där hon stannade i tio år. Hon lade sig vinn om forskningen. Inte minst arbetade hon intensivt för att Vårdhögskolan skulle föras in under universitetet.
– Till slut lyckades jag skära av den gren jag själv satt på, för så blev det, och min tjänst försvann.
Körsången fortsatte hon med, i GH nationskör, i Domkyrkokören, i en madrigalgrupp men framför allt i Uppsala Akademiska Kammarkör. Hon sjöng i UAK i 30 år och var en tid körens ordförande. När det snart var dags att sluta gjorde hon två positiva saker i stället för att deppa. Hon bildade den blandade veterankören Canzonetta som fångade upp körsångare från UAK och OD – och hon började spela dragspel.
1990 engagerade hon sig i dragspelsklubben Uppdraget, och är sedan 20 år ordförande.
– Jag har inte sjungit i Canzonetta på fyra–fem år nu. De bytte repdag till samma som min dragspelskväll, så jag tvingades välja. Man gör olika saker i olika skeden i sitt liv.
Uppdraget ska i vår spela på äldreboenden, nationaldagsfirandet på Disagården och vid en temagudstjänst i Vassunda.
– I höst firar vi 30-årsjubileum. Då ska vi framträda i Konserthuset för första gången med ett program med Benny Andersson-låtar.
Makarna Aldskogius har haft – och har – ett rikt och meningsfyllt liv tillsammans, präglat av musik och friluftsliv. De var sommargotlänningar i många år och har i flera decennier tillbringat påskhelgerna med skidåkning vid Anjans fjällstation.
Efter pensioneringen 1999 började Maj Aldskogius längta efter att även i fortsättningen ha en intellektuellt stimulerande sysselsättning och samtidigt få träffa intressanta människor.
– Det passade inte mig att efter ett långt arbetsliv plötsligt ha all tid i världen.
Den lyckosamma kombinationen hon saknade fann hon i Senioruniversitetet, som i dag betyder mycket. Hon är aktiv i styrelsen, var ordförande i tre år, och sitter nu i olika arbetsgrupper, bland annat reseklubben, som varje år arrangerar runt 30 resor. Maj Aldskogius har också ordnat resor åt dragspelsklubben, till bland annat USA, Kina och Sydamerika.
– Sedan tio år är jag ledare för USU-serien Min musik, säger Maj Aldskogius som även är ansvarig för Tisdagsmusiken på Ekebyhus, där makarna Aldskogius bor sedan fyra år. Eftersom hon är en van datoranvändare har hon hjälpt till att skapa Ekebyhus nya hemsida.
– Som pensionär har jag haft mycket glädje och nytta av min dator.