När vi träffas har han precis återvänt från en rehabvistelse efter att ha behandlas för prostata- och skelettcancer.
– Jag vill ta bort tabun genom att vara öppen med min sjukdom. Samtidigt märker jag att människor inte vet vad de ska säga när jag berättar att jag har cancer, säger Peter Douglas.
– Det händer rätt ofta att folk frågar: Hur kan du vara så glad, du som är så sjuk? Jag har funnit att humor hjälper mot mycket här i livet, och det har blivit något av en livsfilosofi, säger Peter Douglas, som under intervjuns gång ger rika prov på brittiskt skämtlynne.
Så är han också uppvuxen i Liverpool, en stad känd för sin humor.
Han föddes under kriget och växte upp i ett katolskt tjänstemannahem med mamma, pappa och två bröder.
Musiken, först gitarr och munspel, var tidigt ett stort intresse som sedan har följt honom livet igenom. Men han var också en äventyrslysten ung man som 15 år gammal beslöt sig för att lifta till Afrika. Han jobbade sig fram, och har därför erfarenhet av att bland annat vara lantarbetare i Vogeserna och skogsarbetare i Sydfrankrike.
I Frankrike träffade han abbé Pierre, mannen som grundade Emmaus.
– Han ledde organisationen Människor utan tak, som samlade in kläder till fattiga. Det var början på Emmaus. Abbé Pierre levde som han lärde. Jag undrade hur påven kunde leva i ett palats av guld medan människor dog av svält. Mötet kom att lägga grunden för Peter Douglas sociala patos. I dag är han volontär i Uppsala stadsmission, och har de senaste 25 åren stått för musiken i samband med julfirandet på Upplands nation och även spelat under Grändens julfirande.
Han återvände från Afrika när han var 16, i dåligt skick, utslagen och rånad. Skamkänslorna gjorde att han inte ville återvända hem, utan sökte sig till London. Under militärtjänsten placerades han i aktiv tjänst vid ett brittiskt infanteri på Malackahalvön.
– Jag hamnade i djungeln tillsammans med ghurkasoldater. Vi fick veta att vi var där för att skydda civilbefolkningen. I själva verket var det brittiska intressen och pengar som styrde.
Året efter stationerades han i tyska Wuppertal, och återvände sedan till Liverpool. Där fick han jobb som produktkontrollant – och startade en skifflegrupp.
Han älskar skiffle än i dag och spelar det gärna med kompisar. Så småningom gick han över till folkmusik i duon Leesiders. De producerade många skivor och gjorde runt 400 framträdanden i BBC radio och tv.
Förebilden var nyligen avlidne protestsångarikonen Pete Seeger (som han träffade flera gånger). Gruppen blev så populär att Peter Douglas kunde ägna sig åt musik på heltid. Sedan blev han gästartist på en restaurang i Skottland, därefter konferencier för en show i Oban på skotska västkusten.
– Jag älskar Skottland och blev kvar där i fem år.
Där mötte han en svensk flicka, och 1977 flyttade han efter henne till Sverige och Borås. 1984 flyttade Peter Douglas till Uppsala och här har han arbetat som engelsklärare inom olika studieförbund, som musiker, hållit gitarrlektioner, lärt ut line dance och mycket mer.
Dansen är viktig i hans liv. I 22 år jobbade han på ett danscentrum på Öland om somrarna. I dag dansar han eller leder han andra dansare fyra gånger i veckan.
– Dansen fungerar som en sorts medicin. Jag får en kick av dans. När jag dansar känner jag mig aldrig sjuk, säger Peter Douglas, vars nyfikenhet och lust att lära sig saker har fått honom att nyligem gå med i Eriksbergs kyrkokör.
– It’s not my cup of tea, trodde jag först, men hade fel. Att få vara med och sjunga under en högmässa känns mäktigt och storslaget.