Musiker som tar pianolektioner

- Jag har återupptagit pianospelandet på senare tid och fortsatt där jag slutade när jag var 15, säger han, medan vi slår oss ner i hans arbetsrum i Villa Isola på Torsgatan i Uppsala.

Musiken fanns tidigt i Björn Sjödins liv. Det var mamma hemma i Nordingrå som såg till att han och syskonen lärde sig spela instrument.
- Då fanns inte Kommunala musikskolan. Det var det stora bolaget, Modo, som byggde en barack, köpte instrument, anställde en musiklärare och drog i gång verksamheten för barnen i Örnsköldsvikstrakten. Jag började med trumlektioner vid sju års ålder, fiol vid nio och piano vid elva.

Men det är som trummis Björn Sjödin har gjort sig känd och uppskattad. Och det började tidigt. På väggen i arbetsrummet hänger en svartvit bild av en sjuttonårig Björn Sjödin, med trumpinnar i handen och för stor kavaj.
- Jag var trummis i bandet Balubas och vi hade i början av karriären bara en, gemensam, blå kavaj. Balubas var kända i stora delar av Norrland.
Shadows var våra förebilder. Efter lumpen i Sollefteå åkte jag ner till Väst-Berlin med The Balubas. Där stannade vi i tre månader och gjorde även skiv- och filminspelningar.

I akt och mening att bli ekonom kom Björn Sjödin 1965 till ett Uppsala som ännu inte upplevt studentdemokrati och vänsterdemonstrationer. "För säkerhets skull" tog han trummorna med. Det dröjde en vecka tills han var trummis i Norrlands nationsorkester Phontrattarne, där han sedan spelade i 20 år.
- På den tiden fanns ju inte diskotek, utan folk dansade till levande musik på nationerna. De första åren blev det en hel del spelningar.

Det blev aldrig några studier i ekonomi, men ändå är det just administration och ekonomi som Björn Sjödin till stor del ägnat sig åt i livet.
- Överallt dit jag har kommit har det till slut blivit så att jag tagit hand om ekonomin. Sånt är musiker inte särskilt bra på annars. Nån måste fixa saker och ting. För att få spelningar kan man inte sitta och vänta på att bli uppringd.

Björn Sjödin var i många år ansvarig för musik-, teater- och dansverksamheten på Folkuniversitetet, han har jobbat för Stadsteatern, har haft hand om Skandiascenen och sedan Reginateatern tillsammans med Paul Kessel, är initiativtagare till Uppsala Winter Swing och har under många år fixat sommaruppträdandena vid Parksnäckan.
Han har dessutom spelat med en mängd kända musiker och artister, bland dem Elisabeth Söderström, Svante Thuresson, Arne Domnerus, Lill Lindfors, Magnus Björn Skifs, Bengt Hallberg, Gunnar "Siljabloo" Nilsson, Tage Danielsson och Charlie Norman.

I år är det dessutom 29 år sedan han startade musikkurserna på Visingsö, kurser i jazzsång, klassisk jazz, jazzensemble, bluesgitarr och pop- och soulsång.
- Jazzen i dag har en bra återväxt på scenen, även om det fortfarande är en snedfördelning såtillvida att flickorna sjunger och pojkarna spelar. Däremot är det värre med publikåterväxten. Kanske måste ungdomarna "vänta in" sin publik ytterligare några år, säger Björn Sjödin.
Själv är han känd som "Den glade trumslagaren" eftersom han alltid ler när han sitter och spelar.
- Jag har ju så förbaskat kul, och det gör ingenting om det syns, säger Björn Sjödin.