Dagens födelsedagsintervju sker på grund av ett oväntat störtregn vid två olika tillfällen, i miljöer som Hans Eric Lindahl känner som sin egen ficka: skogen kring Gottsundagipen och Fackets hus på Bäverns gränd, där Lärarnas Riksförbund har sitt högkvarter.
– Jag är uppväxt i en byhåla med tio hus, Klutmarks by, med järnvägsstationen som granne och skolan fem kilometer bort, säger Hans Eric Lindahl, som kan berätta om en tid som ligger nära trots att den känns så långt bort. Hans pappa gick sex terminer i skolan eftersom de avlägsna byarna med namn som Brännvattnet, Bjurfors och Ödebo bara hade en lärarinna varannan termin.
– Farfar var en allmän entreprenör som sysslade med bland annat utdikning och kolning. Pappa och min äldsta farbror började sitt arbetsliv som kovaktare hos bönder. Men pappa läste Hermodskurser och blev med tiden vägbas, för några av 60-talets många vägbyggen i Västerbotten.
Men när familjen flyttade in till Skellefteå upptäckte Hans Eric Lindahl på allvar litteraturen, i samband med att en kamrat bad honom följa med till biblioteket.
– Någon studietradition hade vi inte i familjen. Det fanns aldrig böcker hemma. Men jag lånade fyra böcker som jag läste samma kväll, och kom dit igen nästa dag.
Samtidigt intresserade han sig lika mycket för siffror som för bokstäver, och under högstadietiden tyckte han matematik var det mest intressanta ämnet på högstadiet. Att hitta strukturer och se mönster i matematiken fascinerade honom.
– En gång när jag satt och lekte med siffergrupper upptäckte jag ett speciellt system. Senare i livet förstod jag att jag hittat konjugatregeln på alldeles egen hand.
Hans Eric Lindahls idrottsintresse växte under gymnasieåren, speciellt inom orientering, och under en period var han Skellefteås ledande orienterare.
Efter gymnasiet flyttade han till Uppsala för att läsa matematik och fysik.
– Jag var nyfiken och ville veta var gränsen gick för vad jag skulle kunna lära mig. Det visade sig vara C-kursen i fysik, skrattar Hans Eric Lindahl som under studieåren drog i gång handbollsträning och startade både korpvolley och korpfotboll. I dag fattar han inte hur han hann att plugga, speciellt som han en period också engagerade sig i FNL-rörelsen.
Hans Eric Lindahl tog sin lärarexamen 1977 och var sedan lärare i NO-ämnen på ett antal skolor i kommunen. Formellt är han fortfarande lärare vid Gottsundskolan, men i praktiken facklig förtroendeman på heltid.
– När jag prövade att dela min tid mellan att vara facklig på deltid och att vara lärare på deltid hade jag dåligt samvetet för båda sakerna hela tiden, säger Hans Eric Lindahl som genast efter sin examen sökte medlemskap i LR.
– En vecka senare hade vi vårt första möte, med fyra personer, och bildade en styrelse.
Han har därefter blivit kvar i olika fackliga roller: studerandeombudsman, lokalombud och utbildningsombud. Han har deltagit i sex LR-konferenser varav fyra i mötespresidiet, och varit ledamot av dechargeutskott inom LR sedan 1996.
I dag är Hans Eric Lindahl distriktsordförande för LR Uppsala län och kommunombud för LR Uppsala, och fungerar som debattör och talesperson i skolfrågor.
Inte minst var Hans Eric Lindahl strejkledare lokalt under lärarstrejken 1989.
– Strejken minns jag med skräckblandad förtjusning. Jag fick oväntat ta över ordförandeskapet under några väldigt intensiva veckor, och var så stressad att jag efteråt inte mindes vad som hade hänt.
Han anser att hans matematiska sinnelag och kunskaper om kemiska formler varit honom till nytta i många sammanhang, inte minst fackliga:
– Det handlar om strukturer och mönster där med, fast en form av humanistiska ekvationer, säger han eftersinnande.
Sin fritid tillbringar Hans Eric Lindahl helst ute i naturen. Orienteringen tog han upp igen i Uppsala, och gick med när OK Linné byggde sin stuga på Tallbacksvägen. Han är också en av pionjärerna i Ekebyodlarna, där han haft lott i över 30 år.
Eftersom han rör sig mycket i naturen uppfattar han sådant som avviker från det normala. Det gör honom till en sann välsignelse för hans hustru.
– Jag är bra på att hitta ovanliga fåglar åt min fågelintresserade fru. Själv vet jag inte vad jag ser, bara att det är något som ”sticker ut”.