â Ett sĂ„nt hĂ€r ser man inte varje dag. Hör hur det surrar dĂ€rinne nĂ€r jag lĂ€gger handen ovanpĂ„. I boet finns förutom humlor en massa andra smĂ„djur som utför en mĂ€ngd nyttigheter. Samspelet i naturen Ă€r hĂ€ftigt!
SĂ„ har han ocksĂ„ naturen inpĂ„ knutarna. Baksidan av den kuperade tomten öppnar sig ovĂ€ntat mot skog och Ă€ng. Han gillar inte motorgrĂ€sklippare utan nöjer sig med stigar gjorda med handjagare. Han lĂ„ter grĂ€set vĂ€xa och slĂ„r med lie en gĂ„ng om Ă„ret. Sedan hĂ€ssjar han höet, som nu ligger i ett förrĂ„d i vĂ€ntan pĂ„ att bli kaninmat. HĂ€r i trĂ€dgĂ„rden finns fĂ„gelholkar och âbi-batterierâ i olika storlekar och utföranden. I sitt kök har han en artlista och har hittills prickat av 70 fĂ„gelarter pĂ„ tomten.
â Jag har ocksĂ„ sett smĂ„vessla, och hustrun och jag kunde med kikare följa en mĂ„rd hĂ€r nĂ€stan en timme. Troligen var den pĂ„ jakt efter ekorrarna som bor i tornsvaleholken, sĂ€ger Mattias Iwarsson som inte Ă€r odelat positiv till de bĂ„da unga grĂ€vlingarna som bor under ett uthus, med tanke pĂ„ att de kan flytta in under boningshuset och underminera det.
â Fast jag hoppas pĂ„ att de ska lĂ€ra sig att ta mördarsniglar.
Han tillbringade sina första tolv Är i Lindesberg, dÀr pappa var rektor och mamma lÀrare. Han beskriver orten som ett Idyllien med stark social kontroll. Familjen bodde nÀra en bondgÄrd med hÀstÄkeri, och han hjÀlpte till att mocka efter hÀstarna och rykta dem. Hela familjen var intresserad av naturen. Storebror ringmÀrkte fÄglar, hans pappa körde omkring med Almqvists flora i handskfacket, och hans mamma Àlskade trÀdgÄrdsblommor. SjÀlv jobbade han idogt i familjens trÀdgÄrd.
Som pojke drömde han om att bli konservator, inspirerad av en sÄdan i Gusselby utanför Lindesberg.
â Jag fick vara med nĂ€r han jobbade, och lĂ€rde mig att flĂ„ fĂ„glar och dissekera huggormar. Alla ormens organ var lĂ„nga och smala. Men hjĂ€rtat var litet.
Han lÀste in en fil mag i botanik, zoologi och kemi i Uppsala. Han tÀnkte doktorera men pÄ 70-talet var doktorandanhopningen stor, sÄ han la planerna i skrivbordslÄdan till 2002 dÄ han tog licentiatexamen. 1980 fick han tjÀnst som akademitrÀdgÄrdsmÀstare och senare trÀdgÄrdsintendent vid Botaniska trÀdgÄrden och Linnéminnena. Under den hÀr perioden genomförde han flera fÀltresor i Afrika. Det har resulterat i medverkan i fyra internationella afrikanska floror som tillsammans tÀcker en stor del av kontinenten, frÄn Eritrea i norr till Sydafrika. Arterna Àr medicinalvÀxter, en Àr sommarlejonöra som vÀxer nu i hans trÀdgÄrd och kan odlas som utplanteringsvÀxt.
â SlĂ€ktet leonotis har jag Ă€gnat Ă„tta Ă„rs forskning.
Lika kÀrleksfullt visar han sin samling saintpaulior som han sjÀlv Àr pappa till. De blekblÄ hybriderna har kommit till genom medvetet korsade arter och frösÄdd.
Mattias Iwarsson Àr sedan mÄnga Är ÀppelbestÀmmare under de populÀra Àppeldagarna i september vid Linnés Hammarby. Sedan 20 Är har han hÄllit kurser i botanik pÄ Gotska Sandön och pÄ HögfjÀllspensionatet FjellnÀs. De som mött honom i sÄdana sammanhang beskriver honom som en folkbildare av stora mÄtt, kunnig och entusiasmerande.
2004 blev han konsulent vid Centrum för biologisk mÄngfald, dÀr han fortfarande jobbar. Under Ären har han skrivit och varit redaktör i mÄnga böcker, förutom de afrikanska flororna bland annat ett kulturvÀxtlexikon och praktverket etnobiologi i Sverige i tre delar. Förutom Àpplen Àr trÀd ett specialintresse.
â Jag har en liten arborist i mig och fĂ„r ibland förfrĂ„gningar och tips. Om det handlar om udda trĂ€d Ă„ker jag gĂ€rna och tittar.
Resultatet kan ses i den mikroförökning av udda björkar som han skapat utefter ThunbergsvÀgen i Botaniska trÀdgÄrden: björkar med pyttesmÄ blad eller extremt tjocka stammar, eller björkar som har bladen kvar om vintern.
Som den outtröttlige folkbildare han Ă€r har han startat eget, Mattiasbiologi.se för att fortsĂ€tta sprida kunskapens ljus genom föredrag, guidningar och resor â nu nĂ€rmast till Sydafrika i november.
â I Ă„r firar jag inte bara födelsedag. Jag firar ocksĂ„ 40 Ă„r med min Ă€lskade hustru.
Paret lÀrde kÀnna varandra under gymnasieÄren. De gick i olika skolor, men var bÄda medlemmar i Frikyrkliga gymnasistföreningen.
â Första gĂ„ngen vi trĂ€ffades bjöd jag ut henne pĂ„ orrspel. Jag höll pĂ„ att ta död pĂ„ henne, för dels var hon förkyld, dels hade hon seglarstövlar i en meter djup snö. Men vi gjorde upp en liten eld och sedan satt vi och beundrade orrspelet tillsammans.