Tom Taylor beskriver sig själv som antingen en konstnär fångad i en naturvetares kropp eller en naturvetare fångad i en konstnärs kropp. Sanningen är snarare att han sluppit välja, att han glatt kunnat vandra båda vägarna.
Tom Taylor är född i socknen S:t Martins på Guernsey, en av de brittiska kanalöarna. Den idylliska engelska bymiljön han beskriver, med betande guernseykor på stora fält och det väldiga ständigt närvarande havet, för genast tankarna till det fiktiva Midsomer.
- Jag är ju ingen stadspojke i grunden utan är van vid landsbygden och trivs bäst där, säger Tom Taylor, som sedan sex år bor i ett före detta torp ett stenkast från Funbosjön. Där tar han sig gärna en simtur under sköna sommarkvällar.
Hans musikalitet upptäcktes av omgivningen när han var fyra fem år. Hans pappa köpte en elorgel till hans mamma, som tog lektioner och övade flitigt. Lille Tom var en ivrig lyssnare, och så fort modern lämnat elorgeln kravlade han upp på pallen och spelade på gehör exakt samma stycken som hon just gjort, ungefär som en liten Mozart.
I skolan fick barnen välja instrument och spela. Tom Taylor lärde sig spela fiol, piano och orgel, även om det dröjde några år innan han nådde ner till pedalerna. Han var dessutom duktig i både språk (han lärde sig svenska på ett halvår) och matematik.
- Jag hade en stark vilja, och visste tidigt att jag ville studera naturvetenskap i framtiden.
Han var 18 år när han kom till S:t Catherine's college i Oxford - en stor omvälvning för en ung man som hela sitt liv bott på en liten skyddad ö.
- Oxford var en metropol för mig.
Tom Taylor började på forskarutbildningen, men hans Guernseystipendium till Oxford var inte heltäckande eftersom han inte bodde i England.
- Mina föräldrar hade tvingats betala för mig om jag skulle fortsätta. Det tyckte jag var orättvist, så jag började leta efter alternativ.
Till slut hittade han en doktorandtjänst vid SLU, och flyttade 1993 till Uppsala. Om Sverige visste han inte mycket, bara att isbjörnar traskade runt på gatorna. Han kom till stan i samband med midsommarhelgen. Till hans förvåning fanns det varken människor eller isbjörnar på gatorna.
- Midsommarfirandet gjorde att stan verkade helt död, som en riktig spökstad. Jag minns också hur förvånad jag blev över att det aldrig blev mörkt på nätterna.
Tom Taylor fortsatte att forska i biofysik, och handledde doktorander i olika projekt. Men snart märkte han att mer och mer tid gick till att söka forskningsanslag på olika håll.
- Jag hade helt enkelt inte tid att forska, och då tyckte jag det var dags att byta bana och lämna SLU.
I två år var han sedan arbetslös, men fortsatte som frilansande musiker.
- Det är ett helvete att vara utan jobb. När man sitter arbetslös och har hur mycket tid som helst, så blir man snart benägen att inte fylla den alls, säger Tom Taylor, som i dag är teknisk konsult på GE Healthcare.
Tom Taylor har många och skiftande intressen, men handarbete är en ren, nästan livslång passion.
- Jag har alltid gillat det, ända sedan jag var barn. Farmor lärde mig sticka och mormor lärde mig virka. Jag gillar att brodera också, helst i korsstygn. Och nyligen har jag börjat knyppla. Handarbete är avkopplande, som en sorts meditation, precis på samma sätt som programmering är. Ärligt talat så har jag väldigt svårt för att bara sitta och stirra på tv utan något för händer.
Tom Taylor lever också upp till bilden av trädgårdstokig engelsman, och får mig genast att minnas en av de första fullständiga meningar många svenskar fick lära sig i skolan: "English people are very fond of gardening".
- Å, vad jag längtar till trädgården! Jag har förodlat en massa grönsaker härinne med hjälp av växtlampor och ser fram emot att få plantera ut dem. Här i omgivningarna finns en stam vita rådjur, men de är inte något större hot mot mitt odlande. Fast snart blir det väl tyvärr dags för min "spontansport", snigelkastning, skrattar Tom Taylor och berättar om hur de små snäckdjuren över en natt kan spoliera många timmars möda.
Omgivningen inspirerar honom också att tonsätta. Bland annat har han just skrivit en stråkkvartett om de lysande blåsipporna som just slagit ut bland fjolårslöven i skogsbrynet.
En annan musikalisk inspirationskälla är en fransk radiokanal med klassisk musik.
- Förebilden för mig som kompositör är Sjostakovitj: jag gillar ett enkelt tema som jag sedan utvecklar. Jag vet när en idé är bra, för då flödar den naturligt vidare, säger Tom Taylor.