Sven Tengström minns sin barndoms Stora Ekeberg i Skaraborg som ett skimrande paradis. Där arbetade Sven Tengströms pappa som överläkare.
– Läkarvillan omgavs en tät, skyddande granhäck så ingen smitta skulle komma in, och vi syskon fick stränga order om att aldrig gå utanför häcken. Den rådande uppfattningen var att det var sunt att vara ute i friska luften. Jag minns oändliga dagar när jag blivit utkörd för att andas frisk luft.
Familjen flyttade sedan till Skövde, där han började småskolan. Han var bara åtta år när hans mamma dog.
– Jag avgudade min mamma. Hon var helt underbar, en ängel från himmelen.
Under gymnasieåren påverkades han starkt av Lechard Johannesson som undervisade i filosofi och kristendom, och som var katolik. Han konverterade själv till katolicismen när han var 20 år:
– Pappa, som var av gammalschartauansk uppfattning, var i uppror. Han tyckte det var att svika allt, säger Sven Tengström, som tidigare haft planer på att bli präst i Svenska kyrkan:
– Min mors släkt har varit präster sedan 1600-talet, så jag tänkte föra det vidare. Fallenheten för att sjunka i metafysiska tankar har jag haft sedan barndomen.
Han kom till Uppsala 1952 för att läsa romanska språk, mest franska men också spanska.
I mitten av 50-talet inledde han studier i teologi och filosofi vid dominikanernas fakultet nära Paris.
Där fanns 150 elever från hela världen, som bodde i ett studiekonvent.
– Vi läste mest antik filosofi, men också Hegel och modernare filosofer – på grundspråken förstås. En av mina stora lärofäder blev Thomas av Aquino. Det var ett reglerat liv men samtidigt fanns det rekreationsstunder med promenader och utflykter.
Därefter studerade han två år i Jerusalem, vid franska Ecole Biblique et Archeologique. Dåförtiden var det fortfarande möjligt att röra sig tämligen fritt och säkert i Mellanöstern.
– Vi gjorde studieresor med skolan och individuellt i hela Främre Orienten.
Sven Tengström återvände till Sverige 1964 som dominikanerpräst i Lund. Där radikaliserades han och blev allt mer skeptisk till den auktoritära katolska kyrkan. I slutet av 60-talet kom han till insikt om att han omöjligt kunde vara talesman för detta längre.
– Jag bestämde mig för att lämna prästtjänsten för att, på kurians språk, låta mig ”reduceras till lekman”. Ansökan behandlades vederbörligen i Rom. Men inte alla som sökte sig fria fick tillstånd att lämna sin prästtjänst eller orden.
I Lund träffade han sin blivande hustru Kerstin, nu död sedan 20 år. Hon var lektor i svenska vid Karlsuniversitetet i Prag, där paret gifte sig 1971.
– I ett år bodde vi där tillsammans. Alla ”kapitalistiska utlänningar” inkvarterades i Prags högsta hus, Hotelovy Dum på Vita berget, och var ständigt övervakade, säger Sven Tengström, som då skrev på sin doktorsavhandling om Moseböckerna.
– När jag kollade bibliotekets litteratur visade det sig ett inte en enda bok i ämnet teologi hade inköpts sedan 1948!
När avhandlingen var klar 1976 började han undervisa i Gamla Testamentets exegetik (tolkning) vid Uppsala universitet, först på ”lösa timmar”, sedan med fast tjänst.
– Jag tyckte om att undervisa, även om min undervisning kanske inte alltid var så planerad. Jag lät mig nog ofta ryckas i väg av mitt ämne.
I dag är hans familj viktigast i hans liv.
– Mina döttrar och barnbarn är mitt allt. Jag har annars mycket tid för mig själv, kanske för att mina filosofiska och teologiska grubblerier gör mig lite inåtvänd. Men det finns flera goda, nära vänner som jag gärna träffar.
En mörk sky drar över hans panna när jag ber honom ge sin syn på katolska kyrkan av i dag.
– Situationen är förfärlig. Vatikanen och den nuvarande påven har helt verklighetsfrämmande tankar om teologi, om kvinnliga präster, om att ”lägga locket på” i samband med pedofilskandalerna – och det ihärdiga fasthållandet av prästers celibat. Samtidigt finns det en annan sida hos katolska kyrkan också, en andlig tradition som jag är glad att ha kommit i kontakt med. Men sammanfattningsvis: I dag bryr jag mig uppriktigt sagt inte om vilken konfessionell tillhörighet en människa har.