Nu finns tid för ett socialt liv

Musiken har alltid varit en viktig del i Ulla Kristenssons liv men kort innan hon gick upp på scenen för att spela vid studentavslutningen beslöt hon sig för att inte satsa på en karriär som konsertpianist! Hon valde i stället en helt annan väg och blev socionom.
- I efterhand är jag naturligtvis klar över att jag valde rätt. Det är få personer i världen som kan försörja sig som konsertpianister. Och utbildningen för att nå toppen är lång. Men hela livet har jag spelat för nöjes skull. Dessvärre har jag nyligen drabbats av artros vilket innebär att jag inte längre kan spela som förr.

Sitt första jobb fick hon som kurator på RFSU där hon dessutom lärde känna Elise Ottesen-Jensen, som blev både hennes mentor och en riktigt god vän.
- När jag skulle gå på dejt brukade "Ottar" granska mig och vid ett tillfälle då hon tyckte jag såg ovanligt blek ut lånade hon mig en fantastisk brosch som hon fått i gåva av en maharadja! Jag var livrädd för att tappa den eftersom den var väldigt värdefull, men det gick bra.

Ulla Kristensson föddes i Gävle och växte upp i Falun men flyttade så småningom till Stockholm och därifrån till Uppsala.
- Under långa perioder i mitt liv har jag bott på en helt annan plats än där jag arbetat och jag har räknat ut att jag pendlat cirka 100 000 mil genom åren, berättar hon.
Efter tiden på RFSU fick hon jobb i Uppsala och fick dessutom sin första egna lägenhet.
- I Stockholm hade jag bott sju år i ett inackorderingsrum. Egentligen var jag inte alls intresserad av att flytta "ut på landet" till lilla Uppsala, men eftersom jag fått erbjudande om jobb tog jag tillfället i akt att förhandla mig till en lägenhet.

På 1960-talet bildade Ulla familj och när sonen var sex månader fick maken jobb på Lamcoprojektet i Liberia, så då tillbringade Ulla och familjen två år i Västafrika. Hon tog då tjänstledigt från tjänsten i Uppsala, men eftersom vistelsen blev längre än ursprungligen planerat tvingades hon säga upp sig.
- Det var en fantastisk tid i Liberia på många sätt, men också en prövning. Jag lärde mig oerhört mycket om mig själv under den perioden.

Hon berättar att familjen hade en ung man anställd som skötte hushållssysslorna i familjen. Eftersom den unge mannen inte hade några förkunskaper så kunde enkla sysslor ta komiska vändningar.
- Vid ett tillfälle när han tvättade stod löddret högt över tvättbaljan och då påpekade jag att han nog varit lite väl generös med tvättmedlet. Då svarade han: Nej, jag har bara varit för sparsam med vattnet. Och från hans synpunkt var det ju helt korrekt, eftersom man har vattenbrist i Afrika, säger hon.

När Ulla så småningom återvände till Sverige stod hon utan jobb, men inte särskilt länge. Hon fick jobb i Almunge på en statlig ungdomsvårdsskola för unga med drogproblem. Hennes uppgift var att slussa ut ungdomarna till ett liv utanför institutionen.
- Det gick bra, även om det inte var någon lätt uppgift. Jag hade ju lärt mig av "Ottar" att "det omöjliga inte är omöjligt, det tar bara lite längre tid".
I flera år arbetade hon som institutionschef vid Morängens yrkesskola, men skolan lades så småningom ned, trots att man kämpade för att få ha den kvar.
- Vi uppvaktade politiker och bjöd in dem, men förgäves, berättar Ulla Kristensson.

Därefter arbetade hon under 17 år som chef för Eknäs ungdomsvårdsskola utanför Enköping.
Under en period var hon ordförande för riksorganisationen Ungdomsvårdsskolornas rektorsförening. Hon var också med och startade socionomernas fackförening i Uppsala.
Sin yrkeskarriär avslutade hon som kommunplanerare i Uppsala. 1994 pensionerades hon och hon bestämde sig då för att satsa sin fritid på det sociala livet som hon valt att avstå från under de yrkesverksamma åren.
- Nu är jag med i en grupp som lyssnar på opera och i en matlagningsgrupp.

Nu finns tid för ett socialt liv

För Ulla Kristensson har musiken alltid varit viktig. Hon närde som ung en dröm om att bli konsertpianist. Nu fyller hon 80 år.