När vi gör intervjun via Skype är Lais Salome inne på sin fjärde vecka som chef för Internationella Rödakorskommitténs kontor i Aten. Hon trivs och har funnit sig väl tillrätta i den grekiska huvudstaden, berättar hon.
– Jag är väl inne i någon sorts smekmånadsfas, för allt är underbart. Jag hade inte varit här tidigare, men Aten är en jättetrevlig stad och jobbet är jätteroligt.
Hon är fram till i sommar utlånad av Röda Korset i Stockholm där hon arbetar till vardags och för några år sedan hade hon ett liknande uppdrag i Etiopien.
– Jag har alltid haft en dröm om att jobba utomlands och den blir ju ännu starkare när man jobbar för en sådan organisation som Röda Korset. Men jag har inte haft möjlighet att göra det förrän jag blev lite äldre. Men det är aldrig försent, konstaterar hon.
Såväl på utlandsuppdragen som när hon är på kontoret hemma i Sverige jobbar Lais Salome med familjeåterförening.
– Det är väldigt vanligt att familjer splittras när de flyr sina hemländer och vi utnyttjar det faktum att Röda Korset finns på så många ställen. Genom att göra efterforskningar och höra oss för hos andra rödakorsföreningar försöker vi hjälpa dem att få kontakt, berättar hon.
Ett roligt minne har hon från en fredagseftermiddag på jobbet i Stockholm där hon gjorde efterforskningar för att hjälpa en kvinna som hade kommit till norra Sverige och som letade efter sin man.
– Då visade det sig att mannen fanns i södra Sverige och att han höll på och letade efter henne. Det var väldigt roligt att ordna så att de kunde få prata med varandra innan jag tog helg.
Kanske är det lättare för Lais Salome än för många andra att sätta sig in i vad de flyktingar som har kommit ifrån varandra är med om. Hon är född i Brasilien 1964 och samma år skedde en militärkupp i landet. När hon var fem år flydde föräldrarna till Chile och lämnade Lais och hennes yngre bror kvar hos mormodern. Och när även Chile drabbades av en militärkupp några år senare flydde föräldrarna vidare till Sverige.
– Vi hade kontakt med varandra hela tiden, men vi sågs inte på nio år och vi hann få två yngre syskon som vi inte träffade förrän vi kom till Sverige. Jag tycker att jag hade en ganska vanlig uppväxt ändå, men jag kände mig lite annorlunda eftersom jag inte hade min mamma och pappa där. Så på något sätt kändes det som att vi åkte hem när vi åkte till Sverige, berättar hon.
När hon var 14 år flyttade hon tillsammans med brodern till Sverige och Uppsala där mamma, som var läkare, jobbade på Akademiska sjukhuset.
– Jag visste ju att det skulle vara kallt här, men det vande man sig vid. Och jag minns det mest som spännande. Och Uppsala har alltid känts som mitt hem sedan dess, säger Lais Salome.
Hon har lätt för språk och att ta efter dialekter och i dag finns inte tillstymmelsen till brytning när hon pratar. Men när hon började åttan i en helt vanlig klass på Vaksalaskolan var hon väldigt tyst hela det första året.
– Men jag kom igång efter något år och när jag började gymnasiet på Celsiusskolan pratade jag någorlunda bra svenska.
Vissa minnen från när hon var ny i Sverige och inte kunde språket väcks när hon nu går runt i matbutikerna i Aten och läser på matpaket med texter på ett helt annat alfabet.
– Men som språkintresserad hoppas jag kunna lära mig lite grekiska. Just nu kan jag bara några enkla ord som hej, tack, god morgon och god kväll, säger Lais Salome som jobbar på ett kontor där sex av de åtta anställda är greker.
Vid tidpunkten för intervjun har hon ännu inte fått ned familjen till Grekland vilket hon tycker känns lite tufft.
– Det är jobbigt framför allt att vara utan min dotter i sex veckor, så nu räknar jag dagarna. Jag ska hem över julen och sedan följer min sambo och dotter med när jag åker tillbaka, berättar hon.
I Aten ska dottern gå i skolan medan sambon ska plugga lite och lägga tid på att stötta dottern. Lais Salome hoppas även att de ska hinna resa runt lite i Grekland.
– Jag har fått en del tips av den som hade tjänsten före mig. Sedan är det många vänner som kommer och hälsar på så vi har inte planerat så mycket. Men jag vill se Delfi, så det tänker jag göra, säger hon.