En vanlig trevlig kille som genom hårt arbete skapat sig sin framtid – så kan Conor Freeney, en av Uppsalas meste krögare, beskrivas.´
Han växte upp i Dublin på Irland och gick i katolsk pojkskola med inriktning på idrott.
– Vi bad tio gånger om dagen. Det var hårda tag, och aga var vanligt. En gång fick jag 18 slag med en ”strap”, en läderrem, speciellt tillverkad för att slå barn med.
En av skolans präster övertalade honom att börja spela rugby, och det intresset har hållit i sig. Conor Freeneys son Leo har redan varit på rugbyläger för Leinster Rugby på Irland.
Skolgången blev en balansakt mellan rugbyn, musiken och extrajobb innan han tog studenten. Han växte upp i ett hus där musiken stod i centrum.
– Jag kände Dublins musikliv lika bra som min egen bakficka, arrangerade gigs och såg hela tiden nya band.
Men barndomsvännen Larry Mullen fick ett nej då han ville ha honom med i ett band han tänkt starta.
– Bandet blev U2. Jag träffade honom i Göteborg när de spelade senast. Vi är fortfarande vänner, skrattar Conor Freeney.
Som 14-åring serverade han den första av en lång rad pints Guinness. Han jobbade på Grand Hotel, Malahide, och lärde sig grunderna i hantverket i bar/lounge, matsal/festvåning och kök. Sedan började han på en McDonaldsrestaurang i Dublin och avancerade snart till platschef.
– Jag var den yngste managern i McDonalds i Europa. Det var då jag började intressera mig för personell utveckling, training och restaurangmanagement, säger Conor Freeney,.
Därefter jobbade han på Cadbury Chivers.
– Det var mitt livs universitet, säger han.
På Cadbury Chivers slutade han med en tjänst som distriktschef.
Så träffade han en svensk flicka i Dublin. 1987 flyttade han efter henne, till Sverige och Uppsala. Första intrycken var långt ifrån uppmuntrande:
– Jag kunde inte tänka mig att bo här på riktigt. Här fanns inga pubar, det var kallt och trist – och jag fattade inte att folk hela tiden skulle fika, dricka små koppar kaffe och te. Men med åren har jag lärt mig.
Här fick han börja om från början, först som diskare vid uteserveringen Åkanten.
– En fantastisk tid. Jag lärde mig svenska och började förstå den svenska kulturen mer och mer, säger Conor Freeney.
På några år jobbade sig upp till platschef. Han förändrade restaurangens koncept, och snart serverades 1 000 luncher om dagen. Och i baren var det fullt tryck. Han suckar bedrövat när han minns dåtida svensk ölkultur.
– När folk beställde en stor stark frågade jag vilken sort och de svarade ”skitsamma, så länge den är ljus och stark”. Jag blev så ledsen! Hur kan man tänka så? Och hur kan man bara beställa en öl?
Under hans ledning växte sortimentet betydligt. Kafé Hyllan blev en av de första krogarna i Sverige med många ölvarianter.
Conor Freeney trivdes allt bättre i Sverige, och 1993 mötte han sin blivande hustru, som han konsekvent refererar till som ”världens bästa Maria”.
– Det var kärlek vid första ögonkastet, säger Conor Freeney, som parallellt med Hyllan arbetade på American Airlines och med Uppsalapopgruppen Amanda om natten, som han var manager för.
1993 kunde han förverkliga sin stora dröm om en egen pub genom stark passion, enorm drivkraft – och minimal budget.
– Vi blev banbrytande med stort ölsortiment och hög matkvalitet. O’Connors gick från ingenting till att bli en av Carlsbergs största kunder, säger Conor Freeney som blev en av de första medlemmarna när Falconakademien startade.
2003 startade han företaget Upsala Investment som bedriver konsultverksamhet inom restaurangbranschen. När vi träffas håller han på att förbereda en vinprovning i Stockholm senare samma dag. Conor Freeney har alltid projekt på gång, och är i dag redo att starta något nytt.
– Nu kan barnen ta sig till skolan själva. Och jag känner mig friskare och hälsosammare än på länge, och har slutat röka och ser till att motionera mer, säger Conor Freeney som tänker arrangera Irlandsresor i september, givetvis med pub- och restaurangtema.
– Och så blir det nog lite rugby och lite golf också.