Redan i femårsåldern började Bodil Frankow-Lindberg experimentera med växter. Hon funderade över hur det kunde bli nya träd och planterade förhoppningsfullt olika delar, barr, blad, kvistar, i hopp om att ett träd skulle spira. Störst framgång hade hon, föga förvånande, med ekollon.
Bodil Frankow-Lindberg är född i Lund, men när hon var två år flyttade familjen till Stockholm. Hon växte upp i Kärrtorp, Bagarmossen och sedan Nockeby, Bromma, där hon också gick i skola.
Det var en barndom med mycket utelek, trädklättring och kojbyggen. Kunskaperna i kojbyggen har hon nytta av än i dag, tillsammans med barnbarnen.
Hon var tidigt fascinerad av växandet, och hennes föräldrar uppmuntrade intresset genom att ge henne en egen odlingsplätt i villaträdgården i Bromma.
– Men ganska snart var hela trädgården ”min”. Jag var kanske i elvaårsåldern när jag planerade den och bestämde vilka blommor och grönsaker vi skulle odla. Pappa och jag hjälptes åt att sköta trädgården. Tyvärr växte jag upp utan far- och morföräldrar, men jag har efteråt fått veta att min farfar var botaniskt intresserad. Kanske har jag ärvt den egenskapen.
Vad Bodil Frankow-Lindberg skulle syssla med i framtiden verkade självklart, och hon tyckte mycket riktigt också att biologi var det roligaste, mest spännande skolämnet.
Men när det var dags att läsa vidare efter gymnasiet avrådde en studierådgivare henne från att läsa biologi på universitetet.
– Arbetsmarknaden för biologer var dålig, och ”blommor kunde man väl inte ha som yrke”. I stället blev det agronomlinjen på dåvarande Lantbrukshögskolan, med inriktning på växter.
En månad efter sin agronomexamen födde Bodil Frankow-Lindberg sitt första barn. Efter barnledigheten jobbade hon på biblioteket i Ultuna och hade olika småjobb på institutionerna.
– Under några år bodde vi på Torslunda gård utanför Örsundsbro, och födde upp får, ungtjurar och dikor. Och vi hade ett jättejättestort trädgårdsland, säger hon drömmande.
Efter ännu en barnledighet återkom hon till Ultuna där hon jobbade på Institutionen för ekonomi, Ekonomen:
– Jag trivdes bra, men insåg att mitt biologiska intresse är större än det för ekonomi – även om ekologi och ekonomi står varandra närmare än man kan tro. Ytterst handlar det om optimering av resurser, säger Bodil Frankow-Lindberg, som läser tidskrifterna The Economist och Karavan med samma närsynta intresse.
Så till slut blev det i alla fall biologi. Hon började arbeta med sin avhandling 1981.
– Jag hade små barn då, och ville doktorera på halvtid. Avhandlingen som tog sex år handlade om konkurrensen mellan baljväxter och gräs.
Under tiden jobbade hon som försöksledare, tills en ren forskarassistenttjänst dök upp.
– Forskningsmässigt var det absolut det roligaste jag gjort.
Hon ingick i en europeisk grupp som arbetade med ett projekt kring övervintringsfrågor, till exempel hur vitklöver klarar vintern. Det var ett stort nätverk med många engagerade forskare som gjorde samma försök i olika miljöer.
Bodil Frankow-Lindberg är i dag specialist på foderväxter, alltså gräs och klöver till hästar, kor och får. Hon har varit anställd vid Ultuna i hela sitt yrkesverksamma liv. Kontakten med studenterna är viktig:
– Just nu handleder jag doktorander från Sverige och Laos, och har tidigare också haft doktorander från Vietnam, Kambodja och Nicaragua. Det är väldigt givande. Över huvud taget finner jag det roligare att handleda studenterna än att föreläsa. Kontakten känns inspirerande och stimulerande.