Jessika Möller bodde de första sex åren i Gränby i Uppsala innan familjen flyttade till Ärentuna. Mamma var städerska och pappa väktare. Redan tidigt tyckte hon om att dansa, sjunga och spela teater – intressen som följde henne under uppväxten.
– Så fort vi fick besök hemma uppträdde jag och mimade till Pernilla Wahlgren-låtar med ett hopprep som mikrofon. Jag måste har varit en liten pest för mina föräldrar, säger Jessika Möller som även var filmintresserad och drömde om att åka till USA och bli Hollywoodskådis.
Teater är fortfarande ett stort intresse – och hon är lika gärna publik som agerande på scenen. Hon spelar tidigare själv amatör- och improvisationsteater, och är statist genom Filmkafét i Uppsala, vilket gett henne spännande och roliga erfarenheter.
– Jag har bland annat agerat hårdrockstejej i filmen Bröllopsfotografen och varit statist i en av Robyns musikvideor.
Hennes tonår var ingen rolig period i livet. Hon mådde inte bra, och var stökig och strulig från sjuan och några år framåt. Jessika Möller var bara 18 år när hon mötte sin blivande man på Barowiak 1992. De gifte sig 1997.
– Han fick mig att börja må bra igen, att börja läka. Jag kände genast att jag hade träffat den rätte. Det har jag känt hela tiden, och nu, snart 22 år senare, är jag kärare än någonsin.
Hon utbildade sig till barnskötare 1995 och säger själv att det finns en anledning till att hon hamnat i vården – först som barnskötare, sedan inom ungdomsvården.
– Jag tycker om möten med människor och jag tycker om att göra andra nöjda, att serva och hjälpa till. Det har alltid fallit sig naturligt för mig, säger Jessika Möller som också är medveten om risken att glömma sig själv i processen.
– Ibland har jag en benägenhet att köra på och inte lyssna på mig själv. Men jag har lärt mig genom åren.
Efter ett knappt år som barnskötare i Uppsala började hon 1996 att arbeta som behandlingsassistent på det ungdomshem som hennes man med familj drev sedan ett par år tillbaka i före detta konvalescenthemmet i Gråmunkehöga. Där arbetade och bodde de dygnet runt. Jessika Möller har alltid varit öppen för nya utmaningar, och tog 2006 ett sabbatsår för att gå en projektledarutbildning vid Idékraft i Uppsala. Hon jobbade som projektledare en tid, men längtade tillbaka till sina barn.
År 2010 blev ett tungt år för familjen, då både deras eget hem och ungdomshemmet totalförstördes i en eldsvåda. Fortfarande rörd berättar hon om all vänlighet som mötte dem då.
– Vi förlorade allt vi hade. Men vänner skrev fb-upprop, det fixades eventgrejer och insamlingar under en konsert. Alla band spelade gratis för vår skull, och jag kommer aldrig att kunna tacka alla tillräckligt. Vårt sätt att ge tillbaka är via pay it forward-tänket, och medmänsklighet över huvud taget.
Maken är musiker och hon delar hans intresse. Det blir många konserter med dödsmetall-, hårdrock- och punkband:
– Det är kul att röja till livemusik, att headbanga och jag står gärna längst framme vid scen, skrattar hon, men blir sedan allvarlig och säger att punken står för mycket som hon fortfarande håller kärt.
– Jag gillar attityden hos punken, ifrågasättandet av auktoriteter och motståndet mot köphysteri.
Hon har alltid tyckt om att skriva, och pluggade 2011 journalistik vid Poppius journalistskola i Stockholm. Hon har ett bokprojekt om mobbning på gång och ska på uppdrag av svärfar ta fram en faktabok om cancer för barn. Strax efter utbildningen vid Poppius fick hon en förfrågan om att börja som elevassistent vid Tuna skola.
– Det passade mig verkligen inte perfekt. Jag skulle ju bli journalist! Men jag åkte dit, träffade rektorn och fick jobbet i januari 2013. Det kändes direkt att jag var ”hemma”. Det är världens bästa jobb och arbetsplats.