På SVT trodde man inte på Macken

Han väckte som synes uppseende redan när han föddes (bild t h), och sedan dess har Christer Wiklund glatt oss svenskar med tv-produktioner som Macken och Svenska Sesam.
Han föddes på Akademiska sjukhuset arton minuter över tolv nyårsnatten 1950.
- Morsan har berättat att hon lämnades ensam för att barnmorskorna försvann strax före tolv för att höra på radio när Anders de Wahl deklamerade Tennysons Nyårsklockorna.
Familjen bodde på Lidingö gård i Stavby socken, men flyttade till Upplands Väsby när han var tre år. Hans barndom var "konstruktiv".
- Vi byggde kojor, var ute i skog och mark. Barnaskarorna var stora och de flesta hade mammorna hemma. Det var inte alltid vi fick gå in till varandra, och då satt vi i trappuppgången och bytte tidningar och filmisar.

Ibland tog hans pappa med honom på nonstopbio (en blandning av journalfilmer och matinéer, oftast svartvita västernfilmer) i Stockholm.
- Det var veckans höjdpunkt för en åttaåring. Efteråt gick vi på Hyllan på Centralen. Far brukade ta en pilsner, jag fick Loranga och kanelbulle, säger Christer Wiklund och förlorar sig i minnen av två smala glasmontrar med modeller av elektriska lok som på den tiden visades på Centralen.
Biobesöken lade grunden till det film- och teaterintresse som följt honom sedan dess.

Som tonåring gick han med i Sjömansskolan på Kungsholmen; hans pappa hade varit till sjöss och tyckte det skulle vara en nyttig erfarenhet.
- Vi var tio grabbar i 16-årsåldern som 1966 seglade en tvåmastad segelskuta sträckan Kalmar-Kiel-Bornholm-Stockholm. Det var en nyttig tid i mitt liv. Ibland blev det lite spännande, som när sovjetiska patrullbåtar kom nära och lyste på oss med sina strålkastare.

Sedan mönstrade han på "på riktigt", och seglade med spanjorer, tyskar, finnar, portugiser och engelsmän. Åren till sjöss beskriver han som den bästa och mest lärorika tiden i sitt liv.
- Alla unga män skulle behöva ett stort ansvarsområde som inte går att fly från, sammanfattar Christer Wiklund som på kuppen lärde sig "sjöengelska", en blandning av svenska, engelska, spanska och tyska.
Efter att ha mönstrat av gjorde han lumpen vid marinen i Karlskrona, fast han egentligen var emot värnplikt.
- Men jag ville veta hur det var, så därför gjorde jag min värnplikt. Som lite av rebell hade jag svårt att rätta in mig in i ledet, rätt mycket vi gjorde kändes rent fördummande.

Hans teaterintresse gav honom anställning på Dramaten där han arbetade som ljussättare. Det gav honom tillfällen att se den tidens stora i aktion: Ingmar Bergman, Alf Sjöberg, Hjördis Pettersson, Ernst-Hugo Järegård och många fler.
- Det var inte många repetitioner jag missade. Tolvskillingsoperan såg jag 30 gånger.
Men filmintresset tog över alltmer, och han började jobba på ett filmlabb i Märsta. Under 70-talet fick han anställning vid SVT:s filmarkiv och arbetade med klippning av nyheter, sport och drama.
Sedan övergick Christer Wiklund till filmbearbetning för Barnavdelningen, där han var teknisk handledare, och höll introduktionskurser för nyanställd SVT-personal.

- De sista åren jobbade jag enbart för Barn och Drama. Då kom också kronan på verket, tv-serien Macken som är det absolut roligaste jag gjort i mitt liv. Internt trodde ingen på Macken, som ju blev en jättesuccé. Jag har fortfarande originalmanuset till Macken i min ägo, signerad av samtliga medverkande.

På SVT trodde man inte på Macken

Christer Wiklund kom till världen 00.12 på 50-talets första dag. Nu fyller han 60 och har genom livet bland annat lärt sig sjöengelska, att sätta ljus på teatern och att göra tv-serier.