Passionen för yrket lever än

- På den tiden kunde den som hade skitdåliga skolbetyg bli antingen sjöman eller kock, säger Micke Borg, när vi slagit oss ned i restaurangdelen av golfklubben, så här års off season. Men inne i köket arbetas det för fullt med catering. Utanför faller snön och golfbanorna har förvandlats till snölandskap.
- Fast folk golfar i alla fall, trots snön.

Micke Borg tvekade aldrig i sitt val av yrke. Han har alltid gillat att laga mat och att äta mat. Visserligen hade han sökt in till gymnasiet efter 9-an, men inom sig kände han: "För Guds skull, inte mera skola."
Så parallellt hade han i lönndom, medveten om föräldrarnas reaktioner, skrivit till Hotell Ramada i Jönköping och erbjudit sina tjänster som lärling; han var ett år för ung för att kunna börja på restaurangskola. Micke Borg hälsades välkommen dit, och fick bo i ett litet avkopplingsrum invid hotellets tvätteri. Hans mamma och pappa var inte glada utan oroade sig för sena nätter och mycket alkohol.
- När jag mötte kockarna som jobbade i köket tänkte jag först "vilket konstigt gäng". Sedan kände jag mig direkt hemma där.

Till Uppsala kom han första gången 1977. Egentligen ville han jobba i Stockholm, men hade ingen koll på bostadsmarknaden utan ringde troskyldigt till bostadsförmedlingen där och uppgav att han ville ha en central etta med kök.
- Jag blev förstås utskrattad. Men så kollade jag på kartan och såg att Uppsala låg ganska nära och var en rätt stor prick på kartan.

En tid jobbade Micke Borg på klassiska Kockska krogen i Malmö. Han beskriver det som en tid av förkovran, och berättar lyriskt om de många stora sjösättningsmiddagar som av tradition hölls där på den tiden det fanns svenska varv.
- De där fantastiska middagarna fick kosta precis hur mycket som helst, och som kock fick jag många chanser att visa framfötterna. Det var en sagolikt skojig tid i mitt liv.
Han återvände till Uppsala igen på 1980-talet och jobbade som kock och köksmästare på flera krogar, bland annat Pysslingen och Gustav's. Micke Borg var med och öppnade Saluhallen där han var köksmästare i fyra år.
Tillsammans med tre kolleger köpte och drev han Västeråsrestaurangen Bachus källare.
- Den drev vi i 8,5 år, och den blev en kändiskrog med i stort sett bara representationsgäster. Krogen omnämndes i Vägarnas mat och blev omnämnd både i tidningar och tv. Det var nog den bästa tiden i mitt liv, men grymt jobbigt. Jag arbetade mellan klockan 11 och 23 nästan alla dagar i veckan. Vi hade 24 anställda.

Men lågkonjunkturen kom, och 1995 hade de anställda minskat till elva. Själv kände sig Micke Borg utsliten:
- Om det är tufft på jobbet måste det vara kul också.
Han återvände ännu en gång till Uppsala, och har nu i två år jobbat på restaurangen vid Håmö golfbana utanför Uppsala. Snön till trots kommer en och annan golfare hit och prövar några slag.
- En kom in dan före jul och frågade om jag hade öppet på julafton. Han berättade att han alltid brukar spela lite golf på julaftonsförmiddagen och tyckte det skulle sitta fint med ett julbord efteråt.

De flesta kändiskockar är män, och Micke Borg har en teori om varför det är så.
- Det är inte många tjejer som står ut. Jobbet innebär mycket stående och gående, massor av tunga lyft och en hel del stress. Den manliga jargongen kan också vara jobbig. En del köksmästare i min egen ålder är uppfostrade med det. Jag har varit med om att servispersonal ringt hem till mig sent på kvällen och gråtit för att de blivit utskällda av någon chef.

Passionen för yrket lever än

Sedan Micke Borg började sin kockbana på 1970-talet har yrkets status höjts på ett häpnadsväckande sätt. I början av hans yrkesliv kallades kockar för "kocksluskar". I dag är kockyrket ett glamouryrke.