Elnaz Alizadeh har hunnit med osedvanligt mycket i livet med tanke på sin ålder, och känns lite som en levande handbok i vardagseffektivitet. Bland det roligaste hon gjort var tjänsten som brevskrivare åt förre statsminister Göran Persson. Elnaz Alizadeh arbetade på Statsrådsberedningens brevenhet – en grupp på fem, sex personer som besvarade allmänhetebrev till statsministernns .
– Folk reagerade på dagshändelser men kom också med konkreta råd och förslag. Enligt förvaltningslagen skall alla brev till statsministern besvaras – även brev från barn. De breven var de roligaste. Barnen skrev och ville ha cykelvägar eller lekparker i sin stad. Brev som bedömdes som speciellt viktiga fick personligt svar av statsministern.
Hon föddes i staden Oroumieh i regionen Azerbadjan i nordvästra Iran. Som 7-åring flydde hon med familjen till Sverige via Turkiet. Året var 1987, och Iran och Irak låg i krig.
– Jag hade växt upp med krig från den dag jag föddes. Mina föräldrar såg inget slut på eländet. Det var inget lätt beslut att bryta upp och lämna allt – jobb, hus, släkt och vänner – men de gjorde det för att vi barn skulle få en bättre framtid.
Elnaz Alizadeh minns sin barndom ovanligt starkt.
– Jag fick nyligen kontakt med min barndomskompis Sanaz, som jag lekte med på gatan hemma i Iran. Nu håller vi på att scanna och skicka gamla bilder till varandra – det är så häftigt att återfå kontakten..
Familjen fick, efter tre månaders väntan, ett uppehållstillstånd. En stor grupp landsmän kom till Sverige samtidigt som Elnaz familj.
– De flesta ville bo i stora städer som de var vana vid hemifrån. Det betraktades därför av många som en ”nitlott” att behöva bosätta sig på mindre orter som till exempel i Sandviken eller Skellefteå. Men pappa fick hjärtproblem strax efter att vi hade kommit till Sverige och behövde tillgång till specialistläkarvård, så därför hamnade vi i Göteborg.
Elnaz Alizadeh började i skola och blev en flitig, engagerad elev. En SO-lektion i årskurs 8 blev grunden till hennes politiska engagemang. Det gällde att fördjupa sig i ett politiskt parti och sedan redovisa för klassen.
– Jag lusläste allt om Socialdemokraterna. Det blev som ett uppvaknande: precis så där tyckte jag ju själv. Tidigare brukade jag sitta framför tv-n och skrika när något var fel. Nu fick jag möjligheter att kanalisera energin till något vettigt.
Hon gick med i SSU och hamnade som 18-åring i utbildningsnämnden i Göteborg. När hon flyttade till Uppsala för att plugga bestämde hon att politiken skulle få vila.
– Men det gick ju inte. Efter bara någon månad började jag längta efter att ge mig in i politiken igen, säger Elnaz Alizadeh, som sedan valet 2002 sitter i kommunfullmäktige och miljö- och hälsoskyddsnämnden. Hon har även varit nämndeman i tingsrätten och länsrätten.
Efter studietiden har hon förutom brevskrivarjobbet åt Göran Persson arbetat i två år som projektledare åt utbildningsföretaget IBC Euroforum. Innan hennes nuvarande arbete har hon under en period även arbetat på PR- och kommunikationsbyrån Effektiva Media.
– Jag har insett att jag har fallenhet för att arbeta med kommunikation och det är ett otroligt roligt yrke. På Centrum för molekylär medicin får jag dessutom arbeta med några av Sveriges främsta forskare och berätta för allmänheten om de viktiga framsteg vi gör för att bota folksjukdomar som diabetes, MS, reumatiska sjukdomar med mera. Jag är lyckligt lottad.
Elnaz Alizadeh är en person som inte är hemma ofta, men när hon vill koppla av läser hon, tittar på film eller umgås med vänner.
– Min nya passion är fotografering. Jag har just börjat och det känns jättespännande. Jag tänker fördjupa mig i porträtt.
Hon älskar att resa men återvänder sällan till samma plats. Närmast väntar en resa till Japan och Sydkorea.
– Det har blivit oförskämt många resor på senare tid. Det är lite ångest med det, med tanke på mitt miljöintresse, särskilt som jag vill långt bort, suckar hon.
– Men jag försöker koloxidkompensera, har ingen bil och äter inte rött kött. Och så arbetar jag hårt för att Uppsala kommun ska ha en offensiv och progressiv klimatpolitik. ”Tänk globalt, handla lokalt” är en devis jag tror på.