Alf Karlsson kommer att gå till historien av två skäl. Han var den förste miljöpartisten i Rosenbad, och den förste man i Sverige som gifte sig med en annan man. Vi väntar i hans port, och efter några minuter kommer han hastande, direkt från Stockholmståget och riksdagskansliet, där han under dagen arbetat med Miljöpartiets uppfattning i ”Är det rätt att köra hem lådvin?-frågan”.
Alf Karlsson föddes i skånska Staffanstorp men växte upp i Alunda.
– Uppväxten där var på gott och ont. I lilla Alunda erbjöds det fotboll, fotboll och fotboll, eller någon annan idrott. Jag simmade, ända upp i gymnasieåren, då jag fick andra intressen. Eftersom Alunda dåförtiden tillhörde Olands kommun fanns det ett riktigt bra bibliotek, med hängivna bibliotekarier.
Under gymnasieåren på Lundellska skolan i Uppsala började han fundera på att läsa juridik.
– Juridik är bra att kunna om man vill hjälpa människor man bryr sig om.
Efter studier i statskunskap, nationalekonomi och statistik kom han till slut in på juristlinjen. Under studieåren engagerade han sig i den studentpolitiska rörelsen och var i två år ordförande för Liberala studenter i Sverige.
– Vår främsta uppgift var att påverka Folkpartiet i högskolefrågor. Det var en rolig tid, med intelligenta roliga människor som diskuterade spännande och intressanta frågor.
Han tog sin examen i Uppsala 1996, men arbetsmarknaden för jurister var dyster. Genom en praktikplats fick Alf Karlsson provjobba på en domstol i Härnösand några månader – och så rullade det på.
– Notariemeritering lät skojigt, så jag flyttade till Värnamo, en ort jag aldrig varit i, och där jag inte kände en människa. Men jag umgicks med yngre jurister och AT-läkare som var i ungefär samma situation.
Så småningom fick han jobb som notarie på kammarrätten i Sundsvall, och därpå följde ett år i Falun. Det var där han år 2000 träffade sin blivande make, som då var gruppledare för Miljöpartiet i Sigtuna.
– Jag tyckte han var trevlig och spännande – men miljöpartist? Vi diskuterade många ideologiska frågor, och det visade sig att min bild av partiet var delvis felaktig. Två år senare blev jag själv medlem i Miljöpartiet. Det kändes mer och mer rätt.
Han återvände till Uppsala efter att ha fått ett jobb som kommunjurist i Stadshuset.
– Där jobbade en massa härliga människor, bland annat min chef Ulla Bergengren. Jag blev aktiv i facket då. En del av juridiken handlar just om att tillvarata sin rätt och hjälpa andra.
Arbetsuppgifterna var minst sagt skiftande, med vitt skilda ärenden.
– På förmiddagen kunde jag arbeta med tvångsomhändertagande av ett barn, och på eftermiddagen köptes det fastigheter. Som tjänsteman märkte jag att mina åsikter formaliserades.
En dag fick han veta att Miljöpartiet behövde en jurist på Justitiedepartementet. Våren 2005 blev han den förste miljöpartisten som jobbade i Rosenbad, som politiskt sakkunnig. Han jobbade bland annat med förre justitieministern Thomas Bodström och hans stab.
– Det var en rolig tid, och jag lärde mig en annan del av det politiska livet. Många politiker var duktiga och trevliga och gav mig feed back – förutom känslan att vara med och påverka politiken. Det var ett spännande politiskt läge då. Miljöpartiet var vågmästare. Vi samarbetade med S i budgeten, men det innebar inte att vi inte kunde göra upp med oppositionen i andra ärenden.
När oppositionen vann valet 2006 blev Alf Karlsson arbetslös, och gjorde sitt första besök på Arbetsförmedlingen.
– Jag fick vänta i två timmar på en handläggare som sa att de inte kunde göra något, och att jag skulle återkomma om tre månader.
Så han tog saken i egna händer. Efter några månaders arbetslöshet fick han jobb som kanslichef vid Mälardalens högskola i Västerås.
– Det var mitt första chefsjobb, i en dynamisk miljö med alla studenter. Som jurist skulle jag dessutom förhålla mig till alla entusiastiska, kreativa pedagoger, säger Alf Karlsson, som lämnade ett avtryck efter sig när han slutade: en tjänst som studentombudsman, inrättad på hans initiativ.
I mars i år fick han erbjudande om att bli en av tre teamchefer på Miljöpartiets riksdagskansli. Teamet ansvarar för politiskt stöd till riksdagsledamöter och för politikbildning.
– Jag är intresserad av frågor kring offentlighet och sekretess. Skattebetalarna ska kunna se vad medlen används till. Därför är offentlighetsprincipen särskilt viktig, säger Alf Karlsson, som är Miljöpartiets ledamot av säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, och sitter i den parlamentariska yttrandefrihetskommittén.
– Att engagera sig i Hbt-frågor känns naturligt eftersom jag är den politiska person jag är.