Ylva tillbringade sina första fyra år i Enköping innan familjen flyttade till Uppsala. Hon tyckte tidigt om att läsa, och än i dag läser hon ”nästan jämt”. Som sjuåring red hon lite, men först vid 40 blev ridning och hästar en passion.
– I 40-årspresent blev jag bjuden på en tur med islandshästar och blev helt såld, säger Ylva som tycker att ridning ger henne en möjlighet att fokusera:
– Om det är något jag verkligen försöker så är det att leva i nuet.
Efter Eriksbergsskolan gick hon i Lundellska, ”Skrapan”. I tonåren var det umgänge med vänner som gällde, och hon berättar målande om roliga, föräldrafria fester i Kåboområdet på 70-talet. Under gymnasietiden var hon mycket skoltrött, och gjorde studieuppehåll för att jobba som au pair i Schweiz.
– Jag tror att det var ett sätt att frigöra mig. Miljön där var blandad och rätt tuff, med många desertörer från Vietnamkriget, säger Ylva, som sedan engagerade sig i FNL-rörelsen i Uppsala.
Som 18-åring var hon inblandad i en trafikolycka och låg länge på sjukhus. Men hon tycker ändå att händelsen inte enbart var av ondo:
– Livet stannade upp, jag fick tid att tänka.
För att återhämta sig efter olyckan reste hon till Västindien med sin bror. På vägen dit råkade hon ut för ännu en olycka: det började brinna i en av planets motorer och passagerarna tvingades åka i slidebana ner till marken.
– Allt det här gjorde att jag fick ett nytt synsätt på livet. Livet förändrar sig så mycket hela tiden. Man kan inte ana vad som kan hända. Jag känner att jag lever på övertid.
Efter vistelsen i Indien (dit hon återvände fem gånger) läste hon in gymnasiekompetens och började som städerska och sedan sjukvårdsbiträde på Akademiska. I samma veva träffade hon sin blivande make Lars, som är geolog. I dag har de varit gifta i 37 år.
– Vi träffades på en konsert på V-dala. Jag hade spanat lite på honom innan, och visste att han gillade Good Morning Blues.
Ylva utbildade sig 1980 till undersköterska, och berömmer den kommunala utbildningen.
– Allt jag kan lärde jag mig då, säger hon halvt på allvar, halvt på skämt. Hon gick sedan farmaceututbildning och var färdig 1992. Men då var arbetsmarknaden trög, så hon utbildade sig till psykiatrisjuksköterska, ett yrke hon haft i snart 22 år. Ylva började inom ortopedi och hemsjukvård, och fortsatte inom intensivvården där hon arbetade i tio år.
– Jag trivdes bra med intensivvård, trots allvaret och det faktum att det handlar om att arbeta med mycket sjuka patienter.
Sedan hon blev sjuksköterska har hon mest arbetat med beroende- och neuropsykiatri. Hon beskriver jobbet som trevligt, innehållsrikt och varierande, trots att det också här handlar om liv och död, självmord och överdoser.
– Människor är alltid spännande. Fast jobbet kan vara tufft brukar jag inte ta med sorgliga tankar hem, säger Ylva som gärna ägnar sin fritid åt promenader med sin pudel Trolla, åt att botanisera i blomsteraffärer eller, någon gång om året, gå på konsert med sina barn.
– Vi lyssnar på allt från Stevie Wonder till Red Hot Chili Pepper.
Om somrarna tar hon och maken gärna bilen till norra Norge. De tycker om att vandra på glaciärer, speciellt Svartisen, och Ylva beklagar att den gigantiska glaciären håller på att smälta ner. En annan av parets passioner är vulkaner.
– Jag älskar vulkaner och tycker de är jättehärliga. Vi är ett gäng likasinnade som reser runt för att studera dem. Jag har bland annat varit i Kamtjatka och på Hawaii för att se vulkaner som pyr eller – ännu bättre – har häftiga utbrott.